perolarssextiotal

 

”Nu ska jag inte skriva om Beatles på två veckor, tror jag” avslutade Lars sitt inlägg på bloggen förra veckan. Nu är det, som vana läsare vet, så att vi två inte är någon sampratad ”redaktion”. Så att här kommer ännu ett Beatles-inlägg beror på att det är den självklara avslutningen på min serie om sextiotalets många, ibland orättvist glömda, singelbaksidor.

 

Nej, man gör inte en temaserie på denna blogg och missar de största. De fyra från Liverpool inte bara pumpade ut hits och LP-skivor av topp-klass. På singlarnas baksidor fick vi också den ena pärlan efter den andra.

 

För att spara dig som läsare håller jag på att det räcker med fem st You Tube-klipp och den här gången blir det svårt! Jag skrev först upp 11 (jo elva!) baksidor som alla slår ut merparten av all annan musik vi kan höra på.

 

Urvalet är självklart garanterat personligt, det framgår av kommentarerna. Observera att jag går efter den engelska utgivningen. I Sverige, USA och andra länder släpptes många andra låtar som singlar med gruppen. Yesterday och The Long and Winding Road är bara två exempel på låtar som engelsmännen inte fick njuta av som 45-varvare. Hela 13 Beatleslåtar som inte var singlar i hemlandet hamnade på Tio-i-topp.

 

Jag börjar med This Boy. Baksidan till i Want to Hold Your hand hade så snygga stämmor att jag trodde inte min syster när hon påstod att hennes kompis, som bodde våningen ovanför, hade sjungit stämmorna perfekt med sina två systrar. Jag tvivlar starkt fortfarande på det. Notera också det enkla, men ack så geniala arret med gitarrerna och basen.

 

https://www.youtube.com/watch?v=O_vqE2hBWkg

 

Från 1965 finns två givna inslag. Bakom Ticket To Ride fanns en Lennon-låt som i min bok tillhör gruppens främsta juveler. En popballad från mitten av sextiotalet kan knappast bli bättre än Yes it is. Ljuvare stämmor än så här finns inte.

 

https://www.youtube.com/watch?v=U76qEYZ8BQM

 

Så kontrar vi med Pauls utsökta rockare I´m Down,baksidan till Help där Paul tog fram Little Richard rösten. Minst lika vass som hans version av Long Tall Sally.

 

https://www.youtube.com/watch?v=p_uuEwOTjJo

 

Förra veckan argumentera Lars för att Paperback Writer är en bra och viktig låt. Han skrev inte så mycket om baksidan som hör hemma bland gruppens främsta pärlor. Typiskt lite skruvad John-melodi, läckra gitarrer och bas och så det enligt många bästa trumspelet Ringo någonsin demonstrerat i en låt, Rain.

 

https://www.youtube.com/watch?v=jTxlDC93mXs

 

Hoppsan, förrän jag anat det har kvoten om fem inslag blivit fylld till fyra femtedelar! Det är INTE lätt att välja bort Beatles-låtar, kan jag lova. Både Penny Lane/Strawberry Fields Forever och Elenor Rigby/Yellow Submarine var dock dubbel A-sidor, dvs där fanns ingen baksida. De kommer alltså inte med här och underlättar mitt svåra val.

 

Med lite sorg skippar jag Revolution och  I´m the Walrus och stannar för Johns lite glömda Don´t Let me Down, bättre än framsidans Get Back.

 

https://www.youtube.com/watch?v=NCtzkaL2t_Y&list=RDNCtzkaL2t_Y

 

Ja, man kan inte annat än att ta sig för pannan vid tanken på att dessa fem låtar alla lades på en baksida, bakom den hitlåt som kom högt på alla världens listor. Men vi kan lita på att miljoner ungdomar visste att även vända på skivan och få del av detta.

 

Så. Efter sju inlägg avslutar vi nu serien. Medge att dina musikupplevelser berikats av sextiotalets baksidor, det vill säga ännu en av decenniets många musikaliska framsidor! Återstår att se om Lars kan hålla sitt ”löfte”…..

 

Per