perolarssextiotal

 

Vi som växte upp med Tio-i-topp, Englandslistan och USA-listan i radio har ju ofta fortsatt att vara förtjusta i listor som ju är en viktig del av rock- och popkulturen.

 

Februarinumret av den fina tidningen Uncut presenterar en lista över de 200 bästa LP-skivorna. När jag såg att 8 av de 10 främsta släpptes åren 1965 – 68 blev tidningen ett självklart köp och detta blogginlägg givet.

 

Faktum är att jag i mina rockhistorieföredrag brukar presentera 60-talet som låtarnas årtionde medan 70-talet var albumens. Jag har definitivt inte något emot att ändra mig på den punkten. Den här listan är alltså gjord år 2015, 50 år – ett halvt sekel! – efter 60-talet, så man måste utgå från att en stor majoritet av de skribenter som röstat fram listan inte var tonåringar på sextiotalet. De lärde sig älska popmusik när Beatles etc redan blivit historia. De har fått lära sig 60-talsmusiken så att säga i efterhand på samma sätt som jag senare i livet kommit in i musiken före 1961.

 

Ändå gör de en lista där de sju första är från 65 – 68. Här är dom

1.      Pet Sounds

2.      Revolver

3.      Astral Weeks

4.      The Velvet Underground & Nico

5.      The Beatles (vita albumet)

6.      Forever Changes

7.      Blonde on Blonde

 

Först på 8e plats kommer The Smiths som alltsedan deras korta storhetstid på 80-talet varit brittiska journalisters gunstlingar. På tal om mediafavoriter är det rent sensationellt att Radioheads OK Computer här återfinns på 93e plats. Den – tämligen kassa enligt min mening – plattan brukar annars toppa varje lista som görs i England.

 

Vi har alltså en lista som det är MYCKET lätt att känna sympati för. Även om jag tidigare gjort min egen lista här på bloggen som avviker en del. Läs min lista i arkivet april 2014 med varje platta presenterad i tidigare inlägg.

 

Intressant är att Pet Sound och Revolver toppar. Dessa två har legat högt på så gott som varenda lista jag sett och det är ganska många under 30 år. Revolver toppade även min. Att det är Beatles bästa tycks det råda förbluffande stor enighet om.

 

Ingen kan heller ifrågasätta Pet Sounds. Notabelt är att Smile inte alls är med på listan. Även här nickar jag bifall, den blev ofta rejält överskattad när den kom häromåret. Astral Weeks, Velvet Underground och Forever Changes är inga favoriter, men detta var ju inte min lista, alltså.

 

På nionde plats ligger Highway 61 Revisited och på 39e Bringing it all Back Home, de tre skivor jag behandlade i inlägget för två veckor sedan. Bob har också Blood on the Tracks på plats 18. Tre bland de 18 bästa är tungt.

 

Men naturligtvis är Beatles värst med inte bara platserna 2 och 5 utan även 15 (Rubber), 21 (Stg Pepper som borde kommit högre), 24 (Abbey Road) och 149 (Hard Day´s Night).

 

Stones får nöja sig med platserna 16 (Exile), 27 (Sticky Fingers), 28 (Let it Bleed) och 116 (Beggars Banquet.som borde kommit högre). Min listtvåa Tommy får nöja sig med plats 179. Kanske ändå mer konstigt är att historiens bästa Live-plata, Live at Leeds är så lågt som 133.

 

Vi hittar plattor från ”vårt” decennium som jag aldrig kan minnas funnits med på en liknande lista. Jag tänker på Kinks Village green som är 37a. Byrds Notorious ligger 62a. Den är inte en av deras bättre men min favorit Younger than Yesterday har plats 78. Incredible String bands Hangmans Beautiful Daughter är också med, låt vara på plats 98.

 

Från de senaste 25 åren har 200-listan bara 31 plattor. Betänkt då att de skribenter som fixat listan varit verksamma under denna tid. Ändå går de längre tillbaka för mer än 8 tiondelar av listan över världens bästa LP genom tiderna. Här ska jag göra 70-talet lite rättvisa: 86 av de 200 skivorna kommer därifrån. 47 släpptes under 60-talet men tog alltså de främsta platserna.

 

Jag hoppas att du som läser förstått inläggets huvudbudskap: Den musik vi skriver om och hyllar i denna spalt inser också allt fler av de yngre skribenterna – åtminstone i England – är den bästa!

 

Per