perolarssextiotal

Tidigare har jag skrivit om gruppens möte med Elvis som inte satte några tydliga spår och med Dylan som genom att han introducerade dem till marijuana kom att bidra till deras framtida musikskapande. Det tredje och sista mötet jag tänkte behandla var deras möte med Rolling Stones, ett möte som stenarna inte kan överskatta. Det innebar nämligen att de senare tog mod till sig och började skriva eget material.

Låt mig bara inledningsvis säga att åsikterna går isär om hur och när detta möte ägde rum. Jag har helt enkelt valt det som tilltalar mig mest. Men mötets stora betydelse – under vilka omständigheter det nu ägde rum – är senare omvittnat av Mick och Keith.

Så, alltså. Den 10 september 1963 var Rolling Stones i De Lane Lea Studio i London för att repetera. Tidigare hade de bara gett ut en singel, ”Come on”, en cover på en Chuck Berry-låt och var nu på jakt efter någon nytt och letade förtvivlat efter en lämplig ny låt. Kommer du ihåg dansen? Den kallades shake om jag minns rätt.

https://www.youtube.com/watch?v=NV62UcqbcQA

På den tiden bestod hela Rolling Stones repertoar av cover-låtar och de betraktade, inte så litet avundsjukt, Beatles kompositionsförmåga. Men slumpen kom alltså till deras hjälp den 10 september då deras manager Andrew Loog Oldham som tröttnat på den improduktiva stämningen i studion och tog en promenad. Han stötte nästan direkt och bokstavligen på John och Paul som var på väg ur en taxi. Andrew bad dem följa med tillbaka till studion där stenarna satt lite uppgivet och jammade och Andrew förklarade för John och Paul deras dilemma – de hade ingen bra låt att spela in.

McCartney hade, sin vana trogen, ett antal halvfärdiga låtidéer i huvudet och tog med sig John till ett hörn av studion och färdigställde snabbt en av dem. Det var inte en av hans bästa idéer tyckte han själv, men han tyckte samtidigt inte de skulle vara för generösa och ge dem, som han uttryckte det ”one of my best”. Det tog inte många minuter innan de slipat den oslipade låtdiamanten och erbjud stenarna låten. Resultatet? Det blev såhär:

https://www.youtube.com/watch?v=zZZq-ERcJuo

Här visar inte minst Bill Wyman vilken fantastisk basist han är när han visar baklyktorna åt Pauls insats i Beatles version av samma låt. Notera också att det var långt innan Keith tog över sologitarren.

Mick och Keith blev så otroligt imponerade av hur snabbt beatlarna snickrade ihop en så bra låt, men saknade ännu det mod som behövdes för att göra ett eget försök. Det krävdes att Andrew vid ett senare tillfälle låste in Mick och Keith i köket i en lägenhet och vägrade släppa ut dem förrän de skrivit en låt. Keith beskriver låtskrivandet i köket som att först hände ingenting, sedan ingenting och sedan ännu mer ingenting innan de plötsligt lossnade. Till Andrews förvåning kom de inte ut med en rak tolva eller en r&b-låt utan en smäktande och elegant popballad. Inte så illa för ett förstlingsverk, eller hur?

https://www.youtube.com/watch?v=g6PsahByRUU

Och resten är – som man säger – historia. Så Beatles står inte bara bakom sin egen musik utan också Rolling Stones framgångar. Och den inspiration de bjöd på omfattar också så många andra grupper från den tiden (och föralldel också senare grupper).

Vad hade hänt med stones utan detta möte? You tell me.

 https://www.youtube.com/watch?v=NwhtyFIAqf8

Lars