perolarssextiotal

Det är populärt just nu med ”världsmusik”, fusion och liknande. Man blandar stilar från olika delar av världen och olika musikstilar. Ofta spännande, men nytt? Knappast. Inget är nytt under solen och redan bland sextiotalets musiker experimenterades friskt. Det finns många goda och lyckade exempel på detta. Jag tänkte ge några sådana i veckans inlägg.

”A whiter shade of pale” sägs, som bekant, ett bra exempel på inflytande från den klassiska musiken. Men hur sant är det? Var det verkligen Bachs ”Air på G-strängen” som var inspirationen. De inledande ackorden är förvisso desamma, men melodistämman på orgeln har inget gemensamt med Bach. Den upphovsrättsliga tvisten som sträckte sig över decennier gjorde slutligen att Matthew Fischer fick del av intäkterna. Högsta rättsliga instans i England gav honom rätt till 40 % av royalty-intäkterna eftersom man ansåg att han komponerat orgelsolot. Fischer menade att om det fanns någon referens till klassisk musik så var det snarast ett mindre känt koralpreludium. Att låten har drag av och har påverkats av den klassiska musiken är emellertid ostridigt.

https://www.youtube.com/watch?v=Mb3iPP-tHdA

En annan genre som man finner åtskilliga influenser från är förstås jazzen. Dessa influenser var ofta, enligt mig, väldigt lyckade. Georgie Fame har alltid tillhört mina favoriter då hans bluesiga röst och jazziga arrangemang ofta skapar ren magi. Att han inspirerades av en annan av mina favoriter, Chet Baker, hörs tydligt och klart. Georgie turnerar fortfarande och då mest i rena storbandssammanhag. Här är det inte en hoppig Yeh yeh utan snarast cooljazz.

https://www.youtube.com/watch?v=_3nNB8D_A1k

Brian Auger, legendarisk jazzpianist och -organist, gjorde tillsammans med Julie Driscoll och Trinity en del oförglömliga inspelningar med en utpräglad jazzkänsla. För egen del blev jag helt förförd första gången jag hörde ”Road to Cairo” även om den mer kända hiten ”This wheel´s on fire” lämnade mig ganska kall. Men i den här låten släpper Brian fram sin kärlek till jazzen och spelar ett rent jazz-solo som passar så bra i Donovans komposition. Det är väl en Hammond?

https://www.youtube.com/watch?v=ne7CFsVufy4

Jag har tidigare i ett blogginlägg om hur Kinks låtit sig påverkas av sin ungdoms musik i Music-hall, cirkus och vaudeville. Beatles lät sig också, mest på gamla dar, bli lite nostalgiska och tillbakablickande och då kröp också deras brittiska musikaliska rötter fram. Nostalgin i Penny och Strawberry var ju ren och skär, men på Sgt Pepper märks de musikaliska minnena tydligare. John beskriver igenkännandet när han såg den gamla affisch som inspirerade honom till Kite. Och musikaliskt blev den också tillbakablickande. Cirkus goes pop.

https://www.youtube.com/watch?v=8LCclVtFR6o

Inflytandet från blues, gospel och r&b är så välkänt så det blir närmast övertydligt att ta upp det, men WTF! Här är inflytande från en amerikansk bluesgitarrist så tydligt att de till och med sjunger om honom. Och har lagt sig till med hans, i och för sig oefterhärmliga, sätt att göra låtar i princip på ett ackord. Att de dessutom härmar stenarna, Beatles och andra ger en extra krydda. Lyssna på texten – den lär vara självbiografisk.

https://www.youtube.com/watch?v=Y8t387oPwQI

Tills vi hörs igen

Lars