perolarssextiotal

Jag funderar ibland på vad som är ett ”konceptalbum”? Är det ett album med en tematisk uppbyggnad eller är det bara ett album med bara ”bra” låtar? Vid tillfälle ska jag närma mig denna fråga, men dagens inlägg ska handla just om ett av de mest kända, så kallade konceptalbumen, Beatles revolver. Närmast då några enskildheter som jag tycker är spännande och som visar att LP:n var något som kom att ändra Beatles och därmed popmusikens inriktning.

Vi kan börja med namn och omslag. Det hade förvisso experimenterats med snygga omslag men Revolvers lyfte dessa till en tidigare okänd konstnärlig nivå. Det var, som alla känner till, Klaus Voormann som gjorde det och han signerade det, som den noggranne betraktaren kan se, i Georges hår. Namnet sägs syfta på en plattas snurrande på skivtallriken och ersatte idigare namnförslag som Magic cirkles och Pendelum.

”Tomorrow never knows”, den mest ikoniska låten på detta ikoniska album, var inspirerad av Tim Learys ”The psykedelic experience” i sin tur baserad på den gamla Tibetanska dödsboken. Därav den – hrm - svårförståeliga texten. För att använda ett understatement så är den väl en smula överproducerad med mellotroner, bandloopar, baklängesspel och sitar. Det verkar som de ville trycka in allt de hade upptäckt och börjat intressera sig för i låten. Underskattat i debatten om låtens betydelse är att Ringo här har utvecklat sitt spel till den excellens som från och med nu blev hans trade-mark. 

 https://www.youtube.com/watch?v=Ah2ckzXgrx4

”I´m only sleeping” är Johns bekännelse om sin egen lättja. Erkänt lat var han och kunde tydligen sova som vilken tonåring som helst långt upp i åren. En märklig detalj i denna bagatell är att han, till skillnad från i ”Tomorrow never knows” flyter upstream och inte downstream. Tolkning någon? Att det är en inte så genomarbetad text visar väl också att den först var hastigt nedtecknad på baksidan av ett brev med påminnelse om att betala radiolicensen.      

https://www.youtube.com/watch?v=38wIuDAq2yg

”Good day sunshine”, Pauls optimistiska sång, som svär rätt mycket mot det övriga innehållet på plattan, är mindre känd för att den användes som inspirationsmusik för besättningarna inför starten av rymdfärjorna. Undertexterna är för min gode vän Frippe.

https://www.youtube.com/watch?v=JcjOeoEsBaQ

”For no one” är en indikation på att gruppen började lossna i fogarna. Pauls låt innehåller bara Paul och Ringo av medlemmarna.

 https://www.youtube.com/watch?v=SuvMcoZVYUM

På Eleanor Rigby för Paul (han skrev det mesta av låten) in socialrealismen på allvar i deras musik som därefter blev ett återkommande tema i bland andra ”She´s leaving home”. Det är också den första låt där ingen av Beatlarna spelar något instrument och det finns inga gitarrer med i sättningen.

 https://www.youtube.com/watch?v=twFbweJfUUo

”Here, there and everywhere” rankar Paul, med instämmande av John, som en av hans bästa låtar någonsin. Tja, säger jag. Texten är förvisso ”mysig” men låter mer som en låt skriven för Wings. Att Paul säger sig inspirerad av ”God only knows” är inte lätt att höra. I jämförelse med Beach Boys mästerverk låter den lite lättviktig.

https://www.youtube.com/watch?v=0Whz1jIEBI0

Slutligen en liten udda kommentar till Harrisons ”Taxman”. Denne lysande sologitarrist överlät solot till … Paul som alltså både spelar bas och solot. U wonder why!

https://www.youtube.com/watch?v=sQPSZKWXeoE

Så är detta album ett konceptalbum? Mnja inte i min värld. Mycket bra låtar men ett sammanhållande tema saknar jag. Det är långt mellan den Tibetanska dödsboken och Georges sura kommentar till det brittiska skattesystemet.

Lars