perolarssextiotal

 

I tre inlägg har jag presenterat några singelbaksidor med sextiotalsband jag älskade särskilt mycket och därför också köpte flera av singlarna med. Ni hittar Searchers, Hollies och Kinks i min serie ”jag älskar” som tillhör bloggens tidigaste inlägg. Ni hittar dem i arkivet till höger på sidan.

 

Där finns också ett inlägg om The Zombies, London-gruppen som aldrig överöste listorna med hits. De var på något sätt för bra för det. De gjorde också bara två LP med tre års mellanrum. Hade de dykt upp några år senare, ungefär samtidigt med Stg Pepper, hade det kanske gått bättre, vem vet.

 

Deras samlade utbud är därför inte stort men nästan varje singel är en pärla, tycker jag. Detta trots att bara She´s not There och Tell Her No slog 1964/5, den senare bara i USA. 1968 kom de igen med Time of the Season men då var gruppens upplöst, de hade tröttnat på att aldrig slå igenom.

 

Trots att gruppens utbud är begränsat är det svårt att välja de bästa baksidorna att presentera här. Tell Her No hade en baksida som också fanns på första LPn. Ett bra exempel på att det kunde fungera riktigt bra bär Colin Blunstone tog i lite extra och bandet tryckte på rejält. Det är basisten Chris White som skrivit låten, han skrev nästan alla b-sidor och Rod Argent a-sidorna. Lyssna särskilt på det läckra orgelslolot i What More Can I do

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=wL0CCWyYbW4

 

Nästa single She´s Coming Home försvann utan att lämna spår efter sig, om vi nu bortser från att den hamnade i min egen skivsamling. Märkligt tyckte – och tycker fortfarande - undertecknad som kärt spelade mitt exemplar om och om igen i tonårsrummet. Lika ofta vände jag på 45-varvaren och spelade I Must Move. Kolla den hesa rösten!

 

https://www.youtube.com/watch?v=BsOkwBYgoXA

 

Nästa baksida spelade The Zombies som första låt när de besökte Uppsala för några år sedan. Självklart nynnade jag med, perfekt öppningslåt på en konsert med energi och finess! I studieversionen är den mer akustisk, men I Love you är bra båda vägarna

 

https://www.youtube.com/watch?v=wsc10w8GqDs

 

När Zombies blir så där långsamt melankoliska som bara de kan vara kliver de in i en nisch av 60talspopen där de saknar konkurrens. Då visar Colin Blunstone sin allra bästa sida. Melodin behöver inte vara perfekt men blir underbart skön när Blunstone låter så där djupsinnigt tänkande. Det är Co9lin som skrivit baksidan till Indication (också det en kanonlåt vi får ta någon annan gång), How we Were Before

 

https://www.youtube.com/watch?v=f7tQjpfNv_0

 

Är det inte konstigt hur det kan bli. Där mitt bland grupper som Herman´s Hermits, Tremeloes och allt vad dom hette fanns ett gäng som ju bara var SÅ mycket bättre än närapå alla andra. Men som inte alls fick de listplaceringar de borde haft. Nåväl, vi kan fortfarande njuta av The Zombies. Här fick ni fyra exempel. Ta för er!

 

Per