perolarssextiotal

När man diskuterar om vilket det ”bästa” pop-året på sextiotalet så dyker alltid 1966 upp som en kandidat. Diskussionen är förstås i sig meningslös eftersom smak inte har ett facit, men en poäng är förstås vad majoritet eller stora minoriteter tycker. Och det tycks vara så att många har fastnat för just 1966 i samband med mer eller mindre vetenskapliga omröstningar. Men vi kan väl ta en titt på vad som hände för sådär femtio år sedan, närmare bestämt 16 april på Tio i topp.

På första plats ligger ”Sunny girl” med Hep Stars för fjärde veckan stadigt förankrad. Något bevis för att -66 var ett toppår utgör inte det. Bennys lite sockersöta och tungfotade ballad ger inga löften om vad som senare skulle komma ur den kompositören. För egen de tyckte jag Telstars version som gjorde om den till ren dansbandsmusik var mer passande. Men för all del, alla tjejer, vill jag minnas, var väldigt förtjusta i tanken på sig själva som en sunny girl.    

https://www.youtube.com/watch?v=NVJlcYJRBNw

I motsatt riktning pekar tvåan – ”The sun ain´t gonna shine anymore” med Walker brothers. En av det gyllene musikdecenniets landmärken. Powerballad innan ordet var uppfunnet. En hjärteknipande vemodig sång i något slags trotsigt tempo och som därför inte faller i den fälla som originalets Frankie Valli fastnar i. Dennes version blir bara smörsångarens pekoral, medan bröderna genom sitt tempo och undertryckta raseri(?) gör den till den klassiker den kunde bli och blev.  

https://www.youtube.com/watch?v=2eAxCVTMJ-I

Snacka om kontraster i toppen på listan!

Resten av listan består av minst sagt blandat gods. ”You don´t love me” med Gary Walker är det väl knappast någon som minns. Eller? Kanske om du får höra den:

https://www.youtube.com/watch?v=rB2WBeW7U3Q

Hermans Hermits ”Listen people”, Wonder where my baby is tonight”, med Kinks liksom ”Come and stay with me” med Ola & Janglers får väl betraktas som utfyllnad i dessa gruppers annars så spännande kataloger. Intressant nog så har både Kinks och Janglers denna vecka två låtar var med på listan och de två andra bidragen tillhör det bästa grupperna producerade.

Först Clabbes geniala ”Love was on your mind”. Tänk om Tages hade haft en kompositör av Clabbes potential!

https://www.youtube.com/watch?v=TXVhwrcsAzk

Därefter Kinks andra bidrag ”Dedicated follower of fashion” är en genial och ironisk uppgörelse med Carnaby Street- och Kings-roadmodet och hela begreppet swingin´ London trots att Kinks var en så aktiv del i allt detta detta. Återigen – genialt!

https://www.youtube.com/watch?v=QA5gJ0hZpCc

Andra svenska representanter på listan var Shakers med mediokra ”All I want is my baby” och Lenne & Lee kings med ikoniska ”L.O.D.”

Under listan finner vi bland andra Substitute med Who och Homeward bound med Simon and Garfunkel som veckan därpå blev tvåa.

1966 bästa pop-år? Tja kanske, men listan från den 16 april bevisar inget.

So – I rest my case.

Lars