Den 30 oktober 1965
Popmusik handlar om låtar och vi som skriver om sextiotal har ju obegränsat med underbara låtar att avhandla. I hyllan står det förnämliga lilla uppslagsverket ”40 years of NME charts”. Varje uppslag rymmer åtta veckors listor från plats 1 till plats 30. Mycket godis! Vill man erinra sig ungdomens pärlor är det bara att bläddra bland sidorna med sextiotalets listor. Så varför inte kolla på listan för exakt 50 år sedan? Ska försöka begränsa mig till fem you tubeinslag, en utmaning kan jag lova!
I början av listan påminns man om det som vi den tidens tonåringar aktivt förträngde: det fanns en del trist schlagermusik på Englandslistan. Den här veckan toppade Ken Dodd med Tears, en låt jag totalt glömt bort. Den var etta i sex veckor och det årets mest sålda singel. Otroligt!
Men redan på tredje plats störtar en nykomling in, faktiskt en av mina favoriter med Stones, inte deras mest kända men OJ vilket driv i trummorna i Get off of my Cloud
https://www.youtube.com/watch?v=YlhPRuAve8k :
Resten av topp tio är faktiskt inte så väldigt imponerande den här veckan. Hedgehoppers Anomyous, Fortunes, Barry McQuire, McCoys, ja till och med Manfred Mann får vi hoppa över för att begränsa urvalet till fem. Men Yardbirds har vi nämnt alldeles för sällan på bloggen. Evil Hearted you var den tredje kompositionen på raken av Graham Gouldman som de hade hit med.
https://www.youtube.com/watch?v=3y2ayUzXcec
Plats 11 med singelns andra sida, Still I´m Sad, på platsen därefter. Att jag hoppar Dusty Springfield svider men Some of your Loving är inte hennes största stund, men bra förstås. Nej valet är svårt men jag tar med plats 14, Animals underbara It´s my Life
https://www.youtube.com/watch?v=s0KlOmrqdyY
När det gäller soul så har vi, lite svårförsvarligt, varit ganska snåla med den äkta, svarta musiken här på bloggen. På listan för femtio år sedan hade NME en verklig klassiker på 17e plats, Wilsons Pickets evigt tunga In the Midnight hour
https://www.youtube.com/watch?v=2-A8N63ARck .
Klassiker var det ja. Ny på 18e plats var allas vår Bob Dylan. Återigen dyker en personlig favorit upp. Tänka sig, jag tycker fortfarande den här är minst lika bra som Like a Rolling Stone. Snyggare melodi i Positively 4th Street.
https://www.youtube.com/watch?v=Yp0hfHwdTk4
Ja, så blev kvoten fylld. Det känns nästan retsamt att nämna att listan hade också Small Faces, Sonny & Cher, Seekers och Walker Brothers. Låtar av guld men här har ni att göra med en disciplinerad skribent. Jag gissar att du som läser tycker att fem fantastiska låtar som nu fyller femtio år räcker för att göra ditt liv bättre när du lyssnar.
Per
Också två av mina favoriter, inte bara beroende av att det i bägge fallen är rejäla utskällningar av sångernas objekt. Om Strindberg sa att "Vi ses i min nästa roman" när någon väckt hans ovilja, så kunde Bobban med en lätt travestering säga detsamma. Ingen av dem är kända för sitt milda sinnelag.
Häftig bok och troligen svårt för dig att göra gallring bland alla dessa kanonlåtar.
