perolarssextiotal

I början av november tar jag en tripp till London. London i november kan vara mycket bättre än vad det låter. Och även om det regnar på tvären och det är fyra plusgrader så erbjuder såväl musikaler som nyvunna vänner i det trivsamma publivet på värme både till kropp och själ. När jag inför resan botaniserade lite i den rikliga musikalfloran hittade jag en som jag inte missar – ”Beutiful. The Carole King musical”.

Carol King och Gerry Goffin, alltså Goffin/King, är väl ett lika starkt varumärke som Leiber/Stoller och Lennon/McCartney med en lista hits som är minst sagt imponerande. Själv har jag varit lite till och från med kompositörsparet, om jag uttrycker mig så, eftersom deras musik spänner över ett så vitt fält, allt från smäktande (jo, just smäktande) ballader till ren, rak rock. Jag ska inte fördjupa mig i historien om Carole (och Gerry), utan istället presentera några exempel på bredden i deras musik. Ibland har jag en känsla av att deras musik snarast förknippas med den artist som framför den än med kompositörsparet. Ta till exempel ”The Locomotion”. Jag är långtifrån säker på att alla som känner till Little Eva vet vilka upphovsmännen är.

Så tidigt som 1961 kom deras första klassiker, inspelad av ett otal artister. Parets storhetstid som låtskrivare inleddes alltså tidigt, medan Caroles sångkarriär hörde sjuttiotalet till. Shirelles fick den första hiten men jag tycker vi sak lyssna på Caroles version från 1971. Det måste ha varit såhär den lät i hennes huvud när de skrev den.

 https://www.youtube.com/watch?v=m8KlYc0xG80

Inspelningen är hämtad från hennes första egna album ”Tapestry” som bland annat innehåller hennes versioner av egna klassiker som ”I feel the earth move”, ”You´ve got a friend” och ”Beutiful”. Så där har du ett album som definitivt hör till de klassiska. Från samma album ska vi lyssna till ”Beutiful” eftersom den gett namn till musikalen.

 https://www.youtube.com/watch?v=aJn3QJYYBr0

Jag har över tid blivit alltmer förtjust i hennes egna versioner av hennes låtar. Rösten är varm och påminner rätt mycket om Melanie som jag också uppskattar mycket. Men vi ska också lyssna på några hits med andra artister. Det måste vi för att förstå Goffin/Kings storhet.

 https://www.youtube.com/watch?v=LunT2kP3JL4

Bobby fick ju en megahit med denna även om den i min värld inte tillhör mästerverken. Den tillhör närmast schlagerrocken, den där som alla Bobbisar och Billysar gjorde i början av sextiotalet när rocken förklarades död för första gången. Men ett skickligt hantverk är det.

 https://www.youtube.com/watch?v=-HTSKRrKUiA

Här hör man att Carole inte heller var främmande för att flörta med DooWop på ett framgångsrikt sätt genom att låta den gifta sig med femtiotalsschlager. 

 https://www.youtube.com/watch?v=aG9pvAUBKlU

Också storheter som Beatles insåg alltså vilken låtskatt det fanns och gjorde hennes låt odödlig.

https://www.youtube.com/watch?v=YRvcIj3XzU8

…och andra brittiska grupper hakade på…

Såhär skulle detta inlägg hålla på och hålla på och hålla på men jag avslutar bara med ytterligare ett par titlar.

”It might as well rain until september” Carole King

”One fine day” The Chiffons

”Oh no not my baby” Manfred Mann

”Don´t bring me down” Animals

”The Locomotion” Little Eva

Ingen dålig katalog, eller hur? Och det är bara smakprov!

Så när jag (som jag ibland gör) lite överlägset rackar ner på Brill building så påminn mig bara om Carole och Gerry så ska jag rodnande rätta mig.

Lars