perolarssextiotal

När detta publiceras är jag i London. En semesterweekend då jag, bland annat, ska se musikalen ”Sunny afternoon” om The Kinks musik. Det fick mig att fundera över om städer har någon betydelse för musiken som uppstår där. Liverpool är ju profilerat med sin mjuka Mersey-beat som ju är ett alldeles eget sound, British made, om än förstås med rötterna i amerikansk musik. Musiken från London, som den formats av dess mer framträdande popgrupper ser lite annorlunda ut.

Rolling Stones var först ut bland Londons riktigt stora band. Världens största rockband som det brukar kallas. Och det verkligen rock an roll. De brukar (inte minst brukar Keith hävda det) att det är ett blues- eller r&B-band, men i mina öron är deras signum den rena raka rocken i vart fall efter de första trevande inledningsåren i coverfacket. Och det kanske är symptomatiskt att den storstadspuls som präglar London är en bra mylla för rock. Högt tempo, högt ljud och ganska råa texter, i vart fall i dåtidens medelklassöron. Musiken var inte rädd för att chocka, livsstilen och utseendet bland utövarna uppfattades provocerande. Det var big city music.

https://www.youtube.com/watch?v=DXqQh7Y30eg

Kinks bildades bara något senare än Stones och tog också inledningsvis upp den rocktradition som importerats från USA. Men i takt med att deras musik utvecklades kom den mer att likna Merseyn med sina berättelser och en alldeles egen ton som var starkt influerad av både skiffle och vaudeville. Den är brittisk på ett helt annat sätt än stenarnas musik med en mjukare ton och med berättelser direkt hämtade ur Rays vardag och erfarenheter. Här beskriver Ray sina känslor för skattemyndigheten på ett sätt som för tankarna till George Harrisons ”Taxman”. Lite vaudevill och lite reggae finns i gunget.

https://www.youtube.com/watch?v=2JJszWo8Aow

1964 bildades The Who som också tog upp den tuffare rockstilen. Deras utlevande stil med sönderslagna gitarrer och högtalare spädde på provokationen. Det närmaste släktskapet finns, liksom med stones, till den tidigaste amerikanska rocken, snarare än blues och r&b. Men – och det är ett viktigt men – de fogade till rocken en egen ingrediens som också var typiskt brittisk. Man skulle kunna att de blev modsrörelsen musikaliska biografer. Både mods och rockers hörde – trots att de var inbitna motståndare – till arbetarklassen. Men modsrörelsen var en rent inhemsk rörelse och även om den oftast var klädd i en rock-rock så hörde texterna hemma i UK. Det vara också tidigt ute med en rockopera – Tommy, som var lokalt förankrad. Den ironiska tonen här är bara så brittisk och klassbakgrunden tydlig i denna låt.

https://www.youtube.com/watch?v=eswQl-hcvU0

Liverpool och London. Pophuvudstäderna i UK. Liverpool och främst Beatles kom att dominera utvecklingen av Merseyn. Londons musikscen spretar lite mer men har ändå en gemensam ton av storstad. Det skrivs och det gör Per och jag också, om dessa städer när vi skriver om engelsk pop. Kanske borde vi någon gång nämna Manchester. Eller vad sägs om Hollies och Hermans Hermits?

Maybe next time.   

Lars