perolarssextiotal

Jag har alltid fascinerats av de låtar som berättar en historia. Och det finns en hel del varav de flesta är korthistorier baserade på det mest klassiska av alla temata – boy meets girl. Elvis ”His latest flame” och Hollies ”Bus stop” kan väl tjäna som exempel. Ibland vinklar man det åt det lite lustigare hållet som i ”Love potion n:o 9” eller åt det mycket mörkare som ”I´m waiting for my man” med Velvet undergound. Men det är de som har en mer mystisk berättelse elelr en med sens moral som intresserar mig mest och som jag ska beröra här.

Mitt första val blir Kinks ”Lola”. Berättelsen spänner inte över mer än en kväll men intrigen är desto mer spännande och ovanlig. Som alla vet handlar det om Ray´s möte med en attraktiv transvestit och de blandade känslor han har inför mötet. Både lockad och avståndstagande beskriver han i denna lilla miniopera mötet och sin kamp med sina blandade känslor. Man skulle trott att låten, med sitt ovanliga och på den tiden kanske kontroversiella tema, skulle väcka anstöt men Ray kom undan med det och det var väl kul?

https://www.youtube.com/watch?v=NGdqCtX4VCM

En mörk ton har också ”Eleanor Rigby”. En närmast socialrealistisk skildring av Eleanors hela liv, om än bara antytt. Det krävs inte mycket av förmågan att läsa mellan raderna för att föreställa sin denna Eleanors ensamma och sorgliga livsresa. Inte mycket tröst ges heller inte ens det trista slut resan fick med en begravning till vilken ingen kom och en oengagerad präst som inte kunde erbjuda vare sig tröst eller frälsning. ”Noone was saved”. Genialiskt på ett sätt som bara Paul kan åstadkomma. Det har spekulerats mycket om varifrån han hämtat namnet, men ska man tro honom (och varför skulle vi inte det?) själv så var det en kvinna i ett låglönejobb på Liverpool City Hospital som fick släppa till sitt namn till texten.   

https://www.youtube.com/watch?v=xajQUEPXRyg 

Min kanske absoluta favorit på temat episka låtar är nog ”Road to Cairo” med Julie Driscoll som kanske är mer känd för sin tolkning av Dylans ”This wheel´s on fire”. Här får vi en story berättad i undertext av en liftare på väg tillbaka till Cairo med minst sagt blandade känslor inför återkomsten. Återvändaren ska besöka några ”folks I used to know” efter flera år på luffen (?). Tydligen har beslutet att återvända föregåtts av en hel del tvekan och kanske ångest. Låten, vars musik speglar känslorna hos återvändaren på ett nästan spökligt sätt, lämnar lyssnaren utan svar, bara med frågor. Vem ska hon återvända till? Varför lämnade hon? Vad har hon gjort de senaste åren? Varför ångrar hon sig vid stadsgränsen utan att fullfölja resan tillbaka? Genialt. Genialt!

https://www.youtube.com/watch?v=WWh6xkVNPmw  

En annan typ av berättelse ger Jeannie C. Riley. Varje gång jag hör låten om den baktalade mamman som får ta så mycket skit av ”Hem och skola” slutligen kliver in på deras offentliga möte och bildligen drar ner brallorna på sällskapet. Uppkäftig feminism i korta kjolar – annat det än många av våra nutida urtrista feministtanter. 

 https://www.youtube.com/watch?v=4ivUOnnstpg  

Om Beatles historia vet vi det mesta, eller hur? Också om tiden innan Beatles, hur de växte upp, möttes och så vidare. Men om det för John, Paul och George var med The Quarryman det mesta började så hade Ringo ett musikaliskt förflutet i en av de populäraste pre-Beatles-grupperna i Liverpool. Ringo har ett tydligare formulerat nostalgiskt drag än de övriga Beatlarna (”When we was fab” är förstås ett bidrag till denna genre) och har återkommit till deras historia som i ”Liverpool 8”. Nu är han tillbaka, men denna gång är det inte Beatlarna han skriver om utan om sin tid med Rory and the Hurricanes. Inget musikaliskt mästerverk men en historia som platsar här.

https://www.youtube.com/watch?v=zvw52sXS2Jg

Trevlig helg

Lars