perolarssextiotal

 

 

Det kanske inte behövs men som en gång skribent och recensent känns det rätt med en liten ursäkt för att det är först nu som vi uppmärksammar att Brian Wilson för ett par månader sedan släppte en CD som är så bra att det vore fel av mig att inte berätta om den här på bloggen.

 

Brian Wilson passerar i år respektingivande 73 års ålder men liksom jämnårige Paul McCartney visar han inga tecken på att lägga av. Sedan hans återkomst på 90-talet efter många år då han var psykiskt utslagen har skivproduktionen varit gles men haft fina höjdpunkter.

 

Nya plattan heter No Pier Pressure men det är undertiteln Deluxe som träffar rätt. De flesta spåren glittrar nämligen av snygga stämarrangemang som för tankarna till Beachs Boys bästa år samtidigt som soundet är nutida. Allt har en elegans som verkligen känns lyxig att höra. Brians sångröst är bättre än på mycket, mycket länge.  I flera spår har han tagit hjälp, man noterar framförallt BB-kollegan Al Jardine vars stämma inte verkar ha åldrats ett dugg trots att det är femtio år sedan storhetstiden.

 

Plattan var tänkt som en uppföljare till Beach Boys-comebacken Thats Why God Made the Radio år 2012 men den återföreningen visade sig tillfällig så Brian fick göra plattan i egen regi. Vad det skulle kunna ha blivit lönar sig inte att spekulera över men visst hade det varit kul att få fler av de kända rösterna istället för de mindre kända som hörs här i några spår.

 

Brian Wilsons musik är skönt fast i den stil han formade på sextiotalet. Arrangemangen är oklanderliga och man kan bara njuta av harmonierna. Hela 16 nya låtar är imponerande mycket och det ska medges att några är förglömliga. Men när det biter till är det rejält härligt att lyssna på.

 

På bloggen har vi tillgång till det digitala utbudet och det är ju lättare – och trevligare – att länka till låtar istället för att bara skriva om dom. Så här elegant börjar skivan:

 https://www.youtube.com/watch?v=9X7khclWBmc 

This Beautiful Day heter låten och det är inte bara vackert, det är också  så typiskt Brian Wilson i 1 minut och 25 sekunder att vi vill ha mer.

 https://www.youtube.com/watch?v=eaOcQoBxuHI 

Whatever Happened med Al Jardine i refrängen smakar lite Pet Sounds eller hur? Vi måste så klart ta några till. Här kommer Al en gång till som förstesångare. Ännu en sådan där enkel, underbar refräng som 60-talet hade så gott om:

 https://www.youtube.com/watch?v=hTkM3uqWctg 

Ännu en låt som med sin snygga melodi lätt hade platsat på ett BBalbum efter Pet Sounds:

https://www.youtube.com/watch?v=U0ePrj3t1Xk  

Ni orkar ett par till, eller hur? Så klart, snygg stämsång går det bara inte att få för mycket av! Här hör vi Blondie Chaplin, också en fd Beach Boy:

 https://www.youtube.com/watch?v=lPT2qSUrmAw 

Vi avslutar med en låt som inleds med valthorn vi känner igen från förr och visst later det som Mike Love sjunger i refrängen, eller i alla fall att han skulle ha gjort det!

  https://www.youtube.com/watch?v=TQfunDY14Y4 

 

Ja, vad sager ni? Nog skulle de här låtarna väl platsa på Beach Boys LP I slutet av sextiotalet, eller hur? Det är vad jag kallar gott betyg!

 Per