Vetenskaplig popmusik (?!)
Science Poption, javisst minns vi dem! Gruppen som hade bara en enda låt på Tio-i-Topp. Jag hade glömt att den ströks från listan efter det att gruppen erkänt att man kuppat in den. Men det är ju en kul låt, hör bara:
https://www.youtube.com/watch?v=Ep6Cp_fcsp4
Att vi ändå kommer ihåg gruppen beror nog på att de spelade en popmusik som kändes mer genomarbetad än i stort sett allting annat på Tio-i-Topp. ”Det intellektuella popbandet” skrev pressen och det stämmer ganska bra.
De satsade på stämsång som var snäppet elegantare än Hounds stämmor, för att nu nämna den ende svenska konkurrenten i den avdelningen. Science Poption kändes helt enkelt lite bättre än de flesta andra, åtminstone för oss som inte brydde oss om sångaren var snygg eller inte.
Gruppen försökte igen på Tio-i-Topp men kom bara på plats 14 med denna låt
https://www.youtube.com/watch?v=b0i6jPEBHkU
2013 kom en samling med 16 låtar av gruppen. Såvitt jag vet och finner efter letning på nätet ser det ut att vara gruppens samlade produktion. En enda LP och några singlar. Detta är inte tänkt som ett reklaminlägg för den. De hade nämligen den dåliga smaken att göra covers av låtar där de framstod som tämligen amatörmässiga i den oundvikliga jämförelsen med originalet. Att spela in Beatles och Beach Boys tyder i alla fall på bra smak för favoritlåtar. Men versionen av My Girl är oförlåtligt dålig.
Gruppens bekymmer var att den saknade en bra sångare. En frontröst som man kunde minnas. De hade inte heller någon profilerad instrumentalist. Det var istället de snygga arrangemangen och de ambitiösa låtarna som ger intryck när man lyssnar på skivan.
Att det fanns extraordinära kvalitéer i gruppen förstår man när man känner till medlemmarnas efterföljande karriärer. Trummis var Ola Brunkert. Den mannen kom ju sedan att med ABBA och annat samla på sig en meritlista som få i den svenska historien kan slå. Claes Dieden fick en egen hit med Da Do Ron Ron men komponerade hits åt andra liksom organisten Roger Wallis. Gitarristen Anders Gellner blev TV-producent för bl a ”Opopoppa”.
Vi minns Science Poption som ett av det många, många namn som gjorde sextiotalspopen speciell. Här en låt från deras LP som visar hur de kunde få till bra låtar med personlig profil.
https://www.youtube.com/watch?v=yGQ9u4MqkpQ
Science Poption var egentligen bara ett av väldigt många 60-talsnamn som utan att egentligen vara så där jättebra, ändå är värda att minnas. Typisk 60-talsmusik alltså
Per
Kul att du påminner om att SP inte bara gjorde Buckingham palace som för övrig är lite i The Scaffolds tradition. Lady of leisure är riktigt bra och man hör att dom har lyssnat en del på Tages.Och så dålig var inte Claes Dieden tycker jag. I vart fall inte om man jämför med en hel del andra sångare i den generationen av popband.
Ett märkligt - men inte okänt - fenomen att en grupp som satts samman av medlemmar där ingen sticker ut, vare sig instumentalt, vokalt eller utseendemässigt ändå bevisar att helheten blev större än delarna. Många svenska grupper från denna tid hade nog offrat en eller annan kroppsdel för att låta så här bra. Kanske låg deras musik på ett alltför intellektuellt plan för att attrahera de stora massorna.
Peter: Håller med om att helheten blev mkt större än delarna, snygg iakttagelse./Per
Jag tyckte att SP var helt OK, det berodde säkert på att de gilla Beach Boys, som jag.
