Rule Brittania, Brittania rule the radio waves!

 

Popmusikens utveckling efter femtiotalsrocken och schlagern kan beskrivas på olika sätt. För egen del väljer jag den geografiska och jag ska titta lite på sextiotalspopens utveckling i GB, USA och Sverige. Formatet gör betraktelsen förstås schematisk, snarast skissartad.

I GB kom musiken att utvecklas på ett alldeles eget särpräglade sätt. Inte överallt, långt därifrån. Många popband nöjde sig med att spela covers på amerikansk musik eller skriva egen i den traditionen, som Rolling Stones och Who. Den tydligast egenutvecklade popmusiken i GB var den som hade en lokal förankring eller som tog in den lokala musiktraditionen i sin musik.

Den lokalt förankrade musiken kom tydligast till uttryck i Liverpool med dess Merseybeat. Frågan om Beatles verkligen var ”Mersey” lämnar jag därhän även om jag själv inte tycker det är självklart att placera dem i den kategorin. Beatles musik gick inte ens från början att kategorisera på något annat sätt än just Beatles musik. Den anknytning de hade till Liverpool dök upp i deras musik långt senare och då snarast i ett nostalgiskt perspektiv och lät såhär.

https://www.youtube.com/watch?v=KhM1yFCpFPQ

För mig är Mersey med sin lite vemodiga ton snarast Gerry and the Pacemakers och The Searchers. Särskilt förvaltar Gerry Marsden med sin särpräglade röst den traditionen och om det finns en enda låt som ÄR Mersey så är det väl denna:

 https://www.youtube.com/watch?v=08083BNaYcA

Se där Beatles och Mersey som verkligen var karaktäristiskt Brittiska. Men det fanns fler. Den tredje linjen har jag berört i tidigare blogginlägg och de är de grupper som tog traditionen från Music hall och skiffle och kan väl närmast beskrivas som det brittiska svaret på den amerikanska folkrocken. The Kinks och Donovan är de tydligaste uttrycken i denna tradition även om jag nog också vill peta in Freddie och hans drömmare i denna kategori. De senare förresten väldigt underskattade, mest beroende av den lite töntiga koreografin (lite Shadows på speed). Men utpräglad brittiskt är det, och etta på Billboardlistan -65.

https://www.youtube.com/watch?v=q8zCEkI7mdU

Donovan blev orättvist betraktad som en Dylan-klon. Visserligen lånade han inspiration från Bobban, men den kom tydligast till uttryck i accessoarerna (kepsen och ställningen till munspelet) men musiken var hans alldeles egna och hade sina rötter i Engelsk sagotradition. Barnkammarrim och Det susar i säven ligger i botten av mycket av hans musik som här (men lyssna också på musikerna som medverkar – det är mycket av det som skulle bli Led Zeppelin!).

 https://www.youtube.com/watch?v=dHV8Wzldlck  

Återigen - bloggformatet är inte lämpat för annat än en skissartad beskrivning av vad som utvecklades i Brittisk musik efter de amerikanska importerna. Så ovanstående får duga. Nästa inlägg ska handla om amerikansk pop post – Beatles.

På återseende då

Lars

  


Kommentarer
Postat av: Peter Friberg

Bäste Lars: "Britannia" stavas med ett (1) "t"!

2015-02-20 @ 19:52:50
Postat av: Lars

Och det var din invändning? Stavningen!? Och jag såm lagt ner min skäl i texten...

2015-02-20 @ 21:29:22
Postat av: Peter Friberg

I övrigt var täcksten bra ...

2015-02-24 @ 16:12:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0