Mer filosoferande kring en kul fråga (fortsättning på förra inlägget)
Hoppsan! Förra veckan kastade Lars en handske som jag naturligtvis plockar upp. Jag är ju en rockhistoriker som gärna håller föredrag om det. Dessutom blev jag nästan direkt apostroferad av min kollega.
Lars funderar över begreppet sextiotalspop, det vi använder i vår presentation i bloggens överkant ovan. Hans inlägg går dock snart över en rockhistorisk utblick med fokus på femtiotalet. Låt oss hoppas att Lars fortsätter i nästa inlägg där han slutade.
Som Lars säger är ämnet något som passar väl för snack en kväll med goda drycker. Så här i skrift ser det genast lite mer genomtänkt ut än så, men inget fel i det. Ämnet är hur som helst något man kan diskutera hur länge som helst.
Lars kommer in på själva historien från 1955. Till den behöver jag inte tillägga något. Vi har den tuffare musiken som kom med genombrottet de första åren och sedan den snällare popen som blev en slags reaktion, schlock. Jag brukar tänka på två låtar som tydligt symboliserar detta. Först rockmusikens själva genombrottslåt. Tänk på de enkla i den (melodin, rytmen) och det ungdomliga (dansant tempo, texten) och vi förstår att de alltfler ungdomarna hade fått sin egen musik.
https://www.youtube.com/watch?v=Ud_JZcC0tHI
Men två år senare lät det alltså så här. Notera dock att tempot är nästa lika högt och saxofonen brölar på, så lite fanns det kvar av det rockiga när den unge Paul Anka trånar efter sin drömtjej.
https://www.youtube.com/watch?v=wPw5WiABUOA
Den period som nu följde fram till 1963 och Beatles var långe hånad av rockhistoriker. Men här kom många underbara låtar, dessa klassiker bara måste med här
https://www.youtube.com/watch?v=cbxxkwBQk_o
https://www.youtube.com/watch?v=2g_FD_sYazk
Inte rockmusik, nej kanske inte, men popmusik med känsla och glöd. Odödliga, underbara låtar.
I avvaktan på Lars fortsättning går jag inte längre i historien i detta inlägg. Men några ord om Lars inledande fundering: vad är sextiotalspop, egentligen?
Mitt svar är tyvärr tråkigt banalt: Försöker vi hitta en viss musikstil som motsvarar namnet går vi bet. Skulle någon med pistol tvinga mig att exemplifiera begreppet tror jag att jag svarar Hollies. Eller Searchers. Eller något annat band som dyker upp först i skallen just då.
Då Lars och jag inte har bestämt oss för vårt ”officiella” svar (måtte vi aldrig göra det!) tror jag att vi kallar det sextiotalspop helt enkelt för att all ungdomsmusik kallades pop då. Att läsa äldre tidningar och se att Rolling Stones spelade ”pop” får en idag att dra på munnen. Har inte sett det nyligen men nog skrev de även om Cream och Who att det var ”popmusik”. Det var helt enkelt tidens begrepp för den musik som spelades på Tio-i-topp och som vi unga gillade.
Lars o jag har bestämt att denna blogg fokuserar på perioden 1954 – 1972. Bakom det ligger inte några djupare analyser, vi bara liksom känner att det var ungdomsmusiken från den tiden vi vill skriva om. 18 år av sextiotalspop som vi bloggat om i snart sex år. Du får kalla det vad du vill. Bra musik är det och det är roligt att skriva om den!
Per
Per
Jag skrev mitt första inlägg med tanke på att det skulle handla om genrer snarare än kronologier, men in the very beginning så var det ju egentligen bara två, nämligen rocken i USA med dess epigoner i GB och Sverige. Och så schlagern. Jag tror vi kan följa kronologin som kompass men jag tror att denna ett par tre år in i sextiotalet kommer att peka ut både sido- och villospår i genrernas vindlande skog. Med början i Mersey tror jag. Vi får väl se…
Bäste Lars!Att livet uppstod i vatten är höjt över allt tvivel. Att detta vatten skulle var The Mersey är dock helt uppåt väggarna ....
Bäste vän Peter.
Jag tror nog du vet vad jag menar. Inga "skuggor" av tvivel där. Vi får väl se vart det bär hän. Och både Per o jag vet att vi har ditt vakande öga över oss. Och det är välkommet. Men floden flyter vidare...
Mitt första riktiga minne av "60-talspop" (jag är född -54) är "She loves you"...jag kan än idag komma ihåg exakt var jag var när jag hörde den första gången och efter det var jag helt såld. 60-talspop är för mig Tio i topp, Kvällstoppen, Din soldat, Midnight hour osv.. från -63 till 68-69 nån gång. Sen hände något annat, antingen med musiken eller med mig.
Bäste Lars! Din indelning i Rock och Schlager tål verkligen en diskussion. För mig är begreppet schlager det som rock/pop INTE var. Frank Sinatra och annan vuxenmusik. Att man börjat gilla sånt numera har ju att göra med att man blivit äldre, med det är utanför MIN rockvärld. Diskussionen tar aldrig slut...
Per
Är så kul när vi inte är helt överens! Jag tycker i vart fall det krävs lite mer nyanser än du erbjuder vad gäller schlager och pop. Connie Francis är i min bok definitivt pop.Och schlager.
