perolarssextiotal

”Most of the time Brian was very cool. But the was a liar and a opportunist as well.” Det är det sammanfattande omdömet om Brian av en av hans tidiga flickvänner och mamma till ett av hans många barn med olika kvinnor, Pat Andrews. När man läser om Brian och hör intervjuer med folk som kände honom så tycks hennes korta sammanfattning väl beskriva hans natur. Dubbelnatur. Jekyll/Hyde. Men för att ta det en smula från början:

Brian var duktig i skolan. Universitetsmaterial sa man om honom, men trots det hamnade han istället i diverse jobb från vilka han ofta sparkades på grund av småstölder. Hans intresse för kvinnor satte honom också i klistret. Tidigt gjorde han en fjortonåring med barn och kort därefter en gift kvinna. Livet var rörigt för unge Brian. Han växte upp i Cheltenham, en sömnig men fashionabel småstad i Gloucestershire. Hans musikintresse väcktes tidigt och han spelade i ett tradjazzband på pubar, företrädesvis klarinett, men han klarade också av gitarr, piano och saxofon. Han kom också att spela i ett r&b-band vid namn Ramrods. Efter det att Brian flyttat till London började han hänga på blues- och r&b-barer och han kom särskilt att beundra Alexis Korner och dennes Blues Incorporated. I samband med att Alexis behövde ett ersättningsband vid en spelning frågade denne Brian om han kunde fixa något och det kunde han. Med sina nyfunna vänner Mick, Keith och Charlie bildade han snabbt och lätt The Rolling Stones. Bill tillkom något senare.

Från början var Brian den självklare ledaren, beundrad särskilt av Mick och Keith, och gruppen växte snabbt i popularitet, och det var i den av Brian så älskade bluesens tecken. Tidigt kom deras första EP som verkligen hade rötterna i r&b. Det var såhär Brian menade att Stones skulle låta.

https://www.youtube.com/watch?v=arqpnd3fR6k

https://www.youtube.com/watch?v=78C80s2-30g

Bill Wyman skriver i sin självbiografi om Brian att denne hade mycket bagage, riktigt vad det var säger han eller vet han inte, men något i Brians förflutna lade en mörk skugga över honom. Brian var notoriskt svartsjuk och hade redan då en lätt paranoid attityd. Han sökte rampljuset med dess bekräftelse och ville vara gruppens. Dessvärre saknade han inga ledarskapsegenskaper och i takt med att Mick alltmer blev gruppens frontman och Mick och Keith kom att skriva mycket av gruppens material ihop så framstod denne – Mick – alltmer som ledaren. Drogerna kom in i stenarnas liv och drabbade Brian hårdast vilket ytterligare bidrog till att han kom mer och mer i skymundan. Han lämnade efter ett par år solospelande och nöjde sig mer och mer med kompgitarristens roll. Så tidigt som -65 ser man hur han kommit mer i skymundan och Keith blivit den nye frontgitarristen.

https://www.youtube.com/watch?v=HoxRFOr_sQ0

Musikaliskt drog bandet också åt olika håll. Mick och Keith skrev rock och Bill och Charlie följde dem medan Brian ville spela mer klassiks blues och r&b. Framgångarna slet också på bandet genom att de, när de spelade, inte kunde höra sin egen musik på grund av fansens ljudliga bifall. Det var bara komponerandet som förde gruppen framåt men rent tekniskt utvecklades egentligen bara Keith med sin drivande nyfikenhet och breda musikaliska intresse. Rutinen förde Brian ännu närmare alkoholen och drogerna och paranoian blev alltmer tydlig. Han uteblev allt oftare från repetitionerna med gruppen och experimenterade hellre på egen hand med nya instrument som sitar och marimbas. När han sedan träffade Anita Pallenberg 1965 sjönk han ännu längre ner i i drogerna. Med henne hade han en intensiv och droginfekterad relation tills hon övergav honom för Keith, vilket inte stärkte hans självförtroende. Efter polisens ökända drogtillslag hemma hos Keith med bland andra Mick, Keith, Brian och Marianne Faithful närvarande exploderade rubrikerna kring stenarna. Narkotikaanvändning var lika stigmatiserande i London då som i Sverige nu. Nu gick utförsbacken snabbare för Brian.

Till slutet av backen återkommer jag i nästa blogginlägg och avslutar detta inlägg med det som i min värld är Brians höjdpunkt. Från 1964 med Brian på sin peak på slide. Och fortfarande sologitarrist och den som intervjuas först.

https://www.youtube.com/watch?v=OfJVeHKVcE8

Lars