perolarssextiotal

Hade lite svårt att förstå det: att vi på bloggen upplevt sex julhelger utan att vi skrivit om den enda riktigt bra jul-LP som gjorts. Ni har sett omslaget fast förstod säkert redan av rubriken vilken det är.

Nej, vi har tassat runt ämnet julmusik lite fumligt kan det tyckas. Vårt första år, 2009, skrev Lars en artikel som först handlade om With The Beatles. Lite udda, kan tyckas men det var (är?) den musik han mest förknippar med Jul. Nu avslutades artikeln med John Lennons Happy Christmas (War is over) så en slags ordning återkom. Om jag nu ska vara lite mer traditionell än vad vi brukar vara i den här spalten.

Något år har vi helt undvikit ämnet. Inte konstigt då vårt decennium inte hade mycket av juldesignad musik Popmusik hade inte blivit så kommersialiserad. En bra låt var en bra låt, oavsett årstid eller innehåll.

Men ett av musikhistoriens viktigaste namn, Phil Spector,  gjorde redan 1963 ett musikaliskt verk som håller fortfarande och kommer att göra det så länge det finns skivspelare. Rolling Stone satte den 142a på sin lista över historiens 500 bästa LP. Brian Wilson har kallat den sin favorit-LP överhuvudtaget.

De arrangemang som de många tidigare kända låtarna fick förde dom rakt in i samtiden. De låter fortfarande tidlösa och engagerande.

Phil Spector jobbade med de artister han var van med. Säkra kort, onekligen. Bakom rösterna fanns hans patenterade muller av många, många instrument så snyggt arrangerade och spelade att de inte låter rörigt.

Brian Wilson lär ha dykt upp i studion för att få spela på Santa Claus is Coming to Town men fick lämna för hans spel dög inte. Kvalitetskontroll. Vid sångmickarna var då The Crystals. Lyssna och visst hörs en klassikerstämpel, inte ska den här låten låta på annat sätt än så här.

 https://www.youtube.com/watch?v=B3zudVvBEB4  

Crystals med Barbara Alston med hits som Daa Doo Ron Ron och Then He Kissed var ändå inte Spectors största namn. Den titeln måste nog tillerkännas The Ronettes med Veronica (Ronnie) Bennet, snart fru Spector. Jag skriver bara Be My Baby. Klart att dom var med också. Liksom Crystals bidrog de med tre spår. Så bra att här tar vi två av dom. Hör först Sleigh Ride med sin tinge-ling-kör och sedan hur suveränt hon sjunger, Ronnie Spector, i I Saw Mommy Kissing Santa Claus.

 https://www.youtube.com/watch?v=Y6rDA2Czz0E

https://www.youtube.com/watch?v=ilLT-ge6Luo 

 Naturligtvis såg Phil Spector till att få sista ordet. Han döpte skivan till A Christmas Gift for You och lade till From Phil Spector med lite mindre bokstäver. Vid återutgåvan 1972 hette plattan helt enkelt Phil Spectors Christmas Album. Sista låten på plattan låter så här

 https://www.youtube.com/watch?v=wqO-2gIhB3I 

Snacka om att placera sig själv i centrum! Men det är helt OK. Skivan och soundet var hans skapelse. Han må sitta i fängelse och varit värre än ett oslaktat julsvin men hans plats i rockhistorien är säker ändå.

God Jul på er, alla läsare!

Per