perolarssextiotal

 

Bill Haley. Namnet är bekant för den här bloggens läsare. Men för senare generationers lyssnare är han nog inte så känd. Kanske inte något att fasas över, egentligen. Det är tidens naturliga gång att artister som inte var så där särskilt bra försvinner ur minnena.

 

Men Bill Haley var en gång först med någonting för sin tid sensationellt. Vi ska inte tillåta att mannen som på ett sätt stod för rockens genombrott glöms bort. Nej, nej och åter NEJ!

 

Det var den 9 juli 1955 som den här låten klättrade upp till förstaplatsen på Billboardlistan i USA för att stanna där i 8 veckor.

https://www.youtube.com/watch?v=ZgdufzXvjqw  

Resten är, som vi vet, historia. Och inte precis vilken historia som helst. Kollega Lars har i några inlägg på bloggen skissat lite på vad historien handlade om till och med det sextiotal som vi fokuserar på i denna blogg. Historiens fortsättning ska vi inte tala om här, men mycket musik handlar det om. Bra musik!

 

Att Bill Haley var först har ifrågasatts. 2004 var det många som ville fira rockens 50årsdag med hänvisning till att Elvis gjorde sina första singlar 1954. En tidning vinklade med att just Rock Around the Clock spelades in det året.

 

Här är inte platsen för seminariediskussioner. Rockens själva genombrott markeras bäst av listplaceringar, enligt min uppfattning. När en helt ny typ av musik toppar USAlistan i två månader, då har vi ett genombrott. Rock Around the Clock hade spelats i filmen Vänd dom inte ryggen en av de ungdomsfilmer som var populära då. Den handlar om en upprorisk klass som läraren har det jobbigt med.

 

Detta inlägg ska inte gå närmare in på det historiska som hände utan handla om William John Clifton  Haley. Han föddes 1925 och var alltså 30 år när genombrottet kom, lite väl gammal för en ungdomsidol, tyckte många. Andra får uttala sig om hans utseende – ni har ju bilden ovan – men att Elvis inte bara sjöng avsevärt vassare utan också såg bättre ut, kan nog ingen motsäga. Så när Elvis slog igenom med kraft våren 1956 hade Haley inget att kontra med.

 

Bill Haleys hitkarriär blev därför kort. Han kom precis in på topp-10 med ytterligare två låtar och sedan i botten av topp-20 med ytterligare två. Men efter 1956 var det roliga slut. I England gick det bättre med 6 topp-tioplaceringar. Rock Around the Clock hade även där toppat listan 1955. Det sägs att det stod 4 000 på flygplatsen och välkomnade honom till en turné i England men det var bara 4 som stod och vinkade honom adjö när han for tillbaka.

 

Han fick alltså se konkurrenter som Buddy Holly, Little Richard och de andra tidiga hjältarna passera sig i popularitetsligan men kämpade på fram till sin död 1981 och hade samma kompband, the Comets, med sig hela resan.

 

Att jag väljer att uppmärksamma Haley här har en enkel förklaring: Den oemotståndliga serien ”Classic albums” kom nämligen häromåret ut med 7 LP och ett antal singlar med Bill Haley samlade på 4 CD.  

 

Den som tror att inlägget härifrån blir en oreserverad hyllning till utgåvan blir överraskad. Stundtals är det faktisk så dåligt att man häpnar. 1959 hade skivbolaget det märkliga omdömet att ge ut en LP med 12 instrumentallåtar med gruppen. Skumpiga saxofonversioner av gamla standards går att lyssna på i någon minut, inte i en halvtimme. Även andra LP-skivor hade instrumentalnummer. Några spår sjungs inte av Haley utan av andra vilket man ju inte heller vill ha.

 

Men de flesta låtar har det där riviga gunget som gjorde den första rock ´n´ rollen så populär och framgångsrik. Det är helt omöjligt att sitta still till musiken! Den har en inbyggd livsglädje i rytmen som starkt bidrog till rockmusikens massiva genombrott. De fyra CDskivorna domineras av denna glädje och då är det rätt att vara positiv i denna spalt.

 

Och, OK, visst sjöng andra bättre men SÅ himla illa sjöng faktiskt inte Bill Haley. Han må ha haft en röst som kändes lite gammal men han hade en rockig frasering som bidrog starkt till många låtar blev så mysigt positivt sköna som dom var.

 

Självklart måste du få lite smakprov på länkar. Här ett par låtar från LPn Stageshow (1956) som du säkert inte hört. Håll till godo!

 https://www.youtube.com/watch?v=J1_UfhAN0aY 

 

 https://www.youtube.com/watch?v=U7kCM7bsEl8 

 

Per