Bästa Mersey-låt utanför Beatles katalog.
I min värld representerar Hollies I´m Alive det allra bästa med sextiotalspopen överhuvudtaget. Men den här gången är vi puritaner, Merseybeatmusik kom vara från Liverpool, därmed basta! Manchesterband göre sig inte besvär, den här gången.
Och då struntar jag i att försöka beskriva ”bäst” i en slags ”objektiv” beskrivning. Hjärtat och känslorna tar över och då finns det bara en låt som från sin egen höjd tittar lugnt o stilla ned på alla andra:
https://www.youtube.com/watch?v=lt65acOHdtI
Att Searchers var tidiga favoriter skrev jag om för över fem år sedan när bloggen var ny (Se arkivet ”Därför älskar jag Searchers” februari 2010). Needles & Pins och Don´t Throw your love away toppade Englandslistan våren 1964 och vi såg kvartetten i svensk TV,
Ljuvliga stämmor och ett mysigt, lite murrigt sound med snygg vibrato på gitarrerna. Mjukt och varligt. Det där ursnygga gitarrintrot. Stämsången. Ja, hela låten är ju bara så underbar.
Someday we´re gonna love again var singeln efter Don´t Throw your love away. Den kom vara 11a i England och testades inte ens på Tio-i-topp. Men det är den bästa Merseybeatlåen utanför Beatles.
Per
Jag är glad, Per, att du valde Searchers (som nog var mitt andrahandsval) men det gav mig möjlighet att ripostera med min absoluta favoritgrupp och den låt som för mig förkroppsligar själen i Mersey. Den har Mersey-beat framträder egentligen i två former, den lättsamma poplåten och den mjuka, lite vemodiga balladen. Vad den här representerar är förstås självklart. Gerry and the Pacemakers var skickliga på bägge delarna även om deras lättsamma låtar kanske spelas oftare.
Denna filmmelodi landade på Tio i topp ett av toppåren nämligen -65. Att den dessutom handlar om färjan som korsar floden som gett namn åt musikstilen är förstås pricken över i. Förutom att staden är värd för mitt brittiska favoritlag – Liverpool. Vi som är Liverpool-fans vandrar aldrig ensamma…
https://www.youtube.com/watch?v=08083BNaYcA
Lars
