perolarssextiotal

Den 10 april meddelade Paul McCartney att han lämnat Beatles. Men redan sju månader tidigare hade John meddelat Alan Klein och resten av gruppen att han lämnat gruppen, dock utan att ge detta tillkänna officiellt. Att han höll inne med sitt beslut och att de övriga också teg tycks ha ekonomiska skäl. De låg i förhandlingar med EMI och en splittring hade skadat dessa.

Få saker är så mytomspunna som skälen till splittringen. Många anser att Yoko Ono lockade John på villovägar och var den onda häxan från öst. En till denna myt hörande annan myt är att Paul under Get back-sessionen argt tittade på Yoko när han sjöng Get back. Saken är emellertid mer komplicerad.

Man ska ha klart för sig att redan innan Paul McCartneys första soloalbum där han tillkännagav att lämnade gruppen hade alla beatlarna solokarriärer vid sidan av gruppen. John hade sitt Plastic Ono band, Ringo hade spelat in sitt soloalbum ”Sentimental journey” och George hade sitt indiska projekt. Sammantaget var dessa projekt ett tecken att den kreativa miljön i Beatles hämmade de enskilda medlemmarnas utveckling. Man får inte tro att Johns och Paul bittra strider efter splittringen betydde att de var de enda som tyckte det var dags att gå vidare. George hade länge varit sur för det lilla utrymme han fick på albumen och Ringo var hjärtinnerligt trött på den dåliga stämningen och att trummorna vid inspelningar alltför ofta togs över av andra medlemmar. Alla, utom märkligt nog Paul, tyckte det var dags att gå vidare. Paul var den som mest för att fortsätta projekt Beatles. Märkligt nog var det de övriga tre som efter splittringen fortsatte att hjälpa varandra i respektive soloprojekt.

Ett annat skäl som skapade bitterhet var den ekonomiska frågan underblåst av Alan Klein. John och Paul gjorde under en tid gemensam sak för att rädda Northern songs men när John fick reda på att Paul i hemlighet köpte aktier i bolaget tog han det (kanske korrekt?) det som en intäkt på att Paul ville ta makten i bolaget. John tyckte redan att Paul hade tagit en alltför framträdande roll i gruppen, särskilt efter Brian Epsteins död. Nya strider alltså och Beatleskatalogen hamnade hos Michael Jackson. Skyttegravarna grävdes djupare efter det.

En sista sak som var en bidragande orsak var förstås att de levt så nära tillsammans under så många år. Det tärde naturligtvis på dem, isolationen och att vara så utlämnade till varandra. Det är inte konstigt att flera av dem beskrev uppbrottet som en skilsmässa. A marriage gone bad.

Nå – att skylla allt på Yoko och i någon mån på Linda – är sakligt fel även om de säkert fungerade som katalysatorer.

Men det var nog en välsignelse att det tog slut precis när det gjorde det. Vad skulle de kunna producera som var i nivå med Sgt Pepper? På toppen fanns det bara en väg kvar och den var utför vilket väl också bekräftas av att vare sig John eller Paul eller George någonsin själva producerade något som var i nivå med det bästa de gjort i gruppen. Att följa Beatles långsamma väg utför hade varit plågsamt och säkert skadat den ikonstatus de har. En del material på vita albumet är tecken på att utförsbacken var nära.  Att de bröt upp då de gjorde det var ett klokt beslut.

Så i den mån den utskällda Yoko bidrog till det så vill jag bara säga tack!

Här är Johns bittra men lite roliga hälsning till Paul efter splittringen.

 https://www.youtube.com/watch?v=coeW1GJJ6Qs

Lars