Jag har något bra på gång - ett femtioårsminne till

 

För två veckor sedan skrev jag om You really got me som toppade i England i september 1964. Den ettan avlöstes av en annan debuterande grupp som inte alls fått samma status som the Kinks. Det ska vi inte klaga på men nog kan jag ibland känna att Hermans Hermit´s ändå borde uppmärksammas LITE mer än just ingenting. Vi har snart skrivit 300 inlägg på denna blogg och aldrig om den gruppen.

 

De gjorde faktiskt några riktigt trevliga låtar. Genombrottet som jag nämner ovan var den här.

 https://www.youtube.com/watch?v=FFvXvfUF-Co

 Dålig låt? Nej, det tycker inte jag. Kanske i gulligaste laget, i varje fall om man samtidigt tittar på de löjligt prydliga gossarna som framför den. Men skriven av Goffin-King, det ger lite respekt.

 

Detta inlägg ska inte bli en historiebeskrivning av gruppen som med sin första låt bidrog till att göra året 1964 så fantastiskt. Istället ska jag ge er chansen att återvända till låtar som ni minns väl när ni hör dom nu men säkert inte hört på mycket länge.

 

Att gruppen inte har någon cred idag, och egentligen aldrig haft det, är lätt att förklara. De lyckades aldrig göra en LP värd att köpa. Musiken kändes ytlig och vi visste redan då att de hade studiemusiker på inspelningarna. Att Jimmy Page och John Paul Jones bägge spelade på deras skivor innan de bildade Led Zeppelin är en notabel sak. Men mest uppenbart var ändå Peter Noones röst och sångstil som var alldeles för långt ifrån den tuffhet och fränhet vi ville ha i musiken.

 

Men ändå; de hade 17 top-20-hits i England fram till 1970. Få grupper kan matcha det. Inte bara det, de lyckades lika bra i USA där de hade 13 st på topp-20 fram till 1967. Deras Sleepy Joe – rätt så dåligt om ni frågar mig – låg hela 18 veckor på Tio-i-topp. Rekord.

 

I´m Into Something Good var enda listettan i England. I USA hade dom två. Dom bara måste ni kolla in här:

 https://www.youtube.com/watch?v=lv8k0VI9tBc

 https://www.youtube.com/watch?v=y2fbpCUmrTE

 

Medge att det är oemotståndligt! Åtminstone för en stund.

 

Men låt mig inte vara ironisk. Hermit´s gjorde några låtar som jag även med ett kritiskt lyssnande tycker är riktigt bra. Gitarrintrot på den här har jag gnolat tusentals gånger genom livet.

 https://www.youtube.com/watch?v=S9VaNoGscYo

 

Min kavalkad slutar med den bästa låten. Graham Gouldman kom senare att imponera på oss i gruppen Ten CC men på sextiotalet skrev han hits för Yardbirds, Hollies och andra. Hermans Hermit´s spelade bland annat in den här pärlan av honom.

 https://www.youtube.com/watch?v=AopIr7T-Zq4

När jag gör lite research för detta inlägg stöter jag på en CD-utgåva från 2008 som på 4 skivor sägs samla allt gruppen spelade in. Hmm, frestande för en samlare som jag. Men att min CD-samling nöjer sig med en samlingsplatta räcker nog, egentligen, när jag tänker efter.. Men den är BRA (åtminstone till stora delar). Det är i alla fall min åsikt.

 

Och det var på hösten 1964 det började

 

Per


Kommentarer
Postat av: Lars

Per.
Samtidigt som jag öppnade ditt inlägg hade jag lagt på en Hermans-samling. Jag har inte samma ambivalenta (?) inställning till dem som du - jag älskar deras hits reservationslöst. Men så är jag ju en "sucker for happypop" som en amerikansk vän formulerar sig. Men du har rätt om deras LP. Det är en grupp för samlingsplattor.

2014-10-18 @ 16:12:03
Postat av: Peter Lindberg

Enligt uppgift i Pete Townshends memoarer var Peter Noonde en riktigt "bock" när det gällde brudar. Svårt att tro när man ser den konfirmand liknade looken!

2014-10-19 @ 16:02:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0