Sextiotalspopen och familjen.
Sextiotalspopen uppstod inte ur intet. Både Per och jag har i olika inlägg skrivit om musikens ”rötter” men den förvaltade inte bara gammal blues och schlager den uppstod också i den sociala kontext den själv existerade i. Sextiotalet var dynamiskt i många hänseenden, tekniskt, socialt och kulturellt. Allt detta speglade förstås också den samtida musiken. Påverkan kom från sociala miljöer, nyvaknad internationalism, mode, teknisk utveckling och mycket mer. I ett par blogginlägg tänkte jag peka på hur musiken fångade upp trender och skeenden och jag börjar med familjen.
Familjelivet på sextiotalet präglades starkt av femtiotalets syn. Att vara husmor var ingen ovanlig eller suspekt roll. Tvärtom var det många unga flickors dröm att bli gift och få sköta hushållet åt sin lagom stora familj medan mannen förvärvsarbetade. Att drömmen sedan inte blev som man tänkt utan ett trist och enahanda arbete som sällan vare sig ledde till personlig utveckling eller rönte någon uppskattning. Många yrkeskarriärer var dessutom stängda för kvinnor, både av formella och mindre formaliserade regler. Genombrotten kom inom polisyrke och i prästerskap men många av de yrken som var tillgängliga kallades just ”kvinnoyrken” exempelvis affärsbiträde, frisörska och sjuksköterska (för de högutbildade). Men husmodern var vanlig och det fick också sina avtryck i musiken. Sällan som någon hyllning utan nu började kritiken mot det enahanda hemarbetet göra sig påmind. Bäst i Sverige kanske genom Siwans humoristiska men i grunden djupt kritiska ”Mamma är lik sin mamma”.
https://www.youtube.com/watch?v=w_n0Ls4taMs
Att tristessen kunde leda till mer än tristess visade det inte ovanliga knaprandet av piller som förekom bland uttråkade hemmafruar. Preludin var en sådan drog som användes i rekreationssyfte. Rolling Stones har också hemmafruns roll i ”Mothers little helper” och här i en mörkare ton.
https://www.youtube.com/watch?v=U0VrBaoTifw
Hemmafru skrev jag och just fru skulle man vara. Man och hustru. Herr och fru. ”Herr” kunde man förstås vara ändå men var sammanlevnaden inte kyrkligt sanktionerad var man ”fröken”. Och samlevnadsformen kallades på sina håll nedlåtande för Stockholmsäktenskap. Men också här var stora förändringar på väg även om mycket levde kvar in på sextiotalet. Det var ”Going to the chapel” hit, och ”This golden ring” dit. Beach boys sjunger i ”Wouldn´t be nice” om att leva tillsammans och förutsättningen för det var förstås The Marriage. Och hur många tidiga låtar hade inte texter om walking down the isle som målet med livet. Men så hände det saker. Beatles sjöng inspirerat om att ”be your lover, be your man” och Stones var inte sena att replikera med att de ville ”spend the night together”. Inget snack om äktenskap där inte. Tvärtom började man snart dissa (heter det väl nuförtiden) äktenskapet som en trist och gammeldags företeelse med få frestelser. Manfred Mann hånar till och med den flicka som gifter sig med den triste förortsmannen Mr James.
https://www.youtube.com/watch?v=EnTdbLB-Wt0
Och i fortsättningen handlade texterna inte så mycket om att gifta sig som att ha sex. Och i verkligheten kom p-pillret…
Lars
Lite synd är det väl allt om oss män ur denna generation, som - med denna karta i händerna (huvudet?) - skulle ut i världen och upptäckte att den inte stämde med verkligheten. Lyckligtvis var vi väldigt anpassningsbara och accepterade inte den militära normen ("i de fall kartan inte överensstämmer med verkligheten gäller kartan") utan insåg att "The Times They Are A-changeing".....
Peter
Jag tror både du och jag är ganska nöjda med utfallet, eller hur? Tror ingen av oss önskat en "hemmafru".
Hmm, ambitiöst,Lars! Ska bli intressant att följa fortsättningen på din serie analyser. Hoppas du kommer till de förändringar som decenniet innebar också!/Per
