perolarssextiotal

1968 kom Beatles-filmen "Yellow submarine", en animerad film med Beatles musik. Många tycks fortfarande tro att beatlarna själva medverkade med sina röster men alla animerad figurer har skådespelarröster. Beatles själva medverkar bara en kort snutt i slutet och förstås i musiken.

Storyn är närmast en lätt bisarr historia om kampen mot "de blå elakingarna" tydligt inspirerad både av engelsk sagotradition och Monty Python-serien. I mångt och mycket betraktas den som en barnfilm och för oss som ser om den idag är den i vart fall tidvis rätt tröttande och seg. Men det är ju musiken som är det viktiga. Och den är långt ifrån barnslig. Visserligen inleds filmen – förstås – med just låten Yellow submarine som blivit en riktig dagishit, men sedan kommer det musikaliska allvaret.

Eleanor Rigby hör definitivt inte till dagisgenren. Denna kända hit bygger snarast på ren socialrealism, om än inte lika tydlig som i Kinkskatalogens "Dead end street". Ska man dela in de låtar som finns i filmens soundtrack så är "When I´m 64", "Lucy in the sky with diamonds" och "All together now" till det lättsammare slaget som säkert tilltalar barnpubliken. De har nog svårare att uppskatta "Only a northern song" och Harrissons "Too much". Soundtracket tycks inte särskilt genomtänkt utan mer slumpmässigt och har väl valts lite grand med hänsyn till vad gruppen producerat nyligen vid den här tiden.

Förutom dessa låtar finns ett stort antal snuttar från övrig musik av gruppen i form av blinkningar. En kul sådan är när skepparen på den gula "undervattningsbåten" är på jakt efter hjälp mot den elaka blåingarna och står utanför ett hus där Beatlarna befinner sig och ropar "Help! I need somebody!" samtidigt som han semaforerar på samma sätt som Beatles gör på omslaget till albumet. Kul är också när man i båten planlöst trycker på olika knappar för att undkomma en fiende och det plötsligt fälls ut en banderoll med texten "Rolling stones" och man genast ropar "Oops fel knapp"!

När jag såg om filmen häromdagen så var behållningen, förutom musiken förstås, dessa blinkningar som det finns ett otal av. Och den är värd att ses igen.

Lars