Den bästa LPn!
Jag kan höra någon läsare säga: fegis! Jag rodnar lite lätt och bockar nästan omärkligt. Medgivande.
För ingen LP har så ofta varit i toppen på listor över bästa LP som the Beatles Revolver. Ni som läser denna blogg får alltså inte något nytt i detta inlägg. När Peter F skrev i en kommentar att Beatles som etta på listan är en lågoddsare visste han ju att det är gruppen som förekommit överlägset mest på denna blogg.
Men vad ska jag göra? Ljuga för mig själv och ni läsare och sätta någon annan LP som etta för att vara lite originell? Nej du, denna blogg är skriven med allvar (för det mesta i alla fall). Eftersom Beatles Revolver är den bästa skivan som finns så toppar den listan.
Man kan se en LP som dels en helhet, dels en samling låtar. Om vi börjar med det senare är det bara två av plattans 14 spår som inte konkurrerar om en plats på den övre halvan i Beatles samlade produktion. Det är Dr Robert och I Want to Tell You som inte är riktigt lika bra som resten. Men de andra 12 är ju desto bättre.
Här är inte plats att studera varje låt så vi tar vi det andra betraktelsesättet, helheten. Revolver är den perfekta bryggan från Beatles första tid, den tid då de i Hamburg och på Cavern club formade ett sound som erövrade världen och satte gruppen i mitten på den musikaliska kartan, till den explosion av stilar och färger som sedan skulle komma med Stg Pepper och det vita albumet. Revolver är helt enkelt en koncentrat av Beatles storhet.
Den tidigare stilen representeras väl av några snygga poplåtar, kanske främst Johns And your Bird can Sing. Snacka om snyggt gitrarrintro och solo, oöverträffbart basspel och bra melodi! Pauls Here, There and Everywhere, hans bästa ballad, kan också sägas vara en äldre typ av låt men är helt tidlös, egentligen. Johns She Said, She Said och I´m only Sleeping representerar den traditionella popens övergång mot det psykedeliska.
Revolver har flera lysande exempel på Beatles förmåga att sträcka ut sig mot annan musik. Elenor Rigby är en fortsättning på Yesterday som visar hur lätt gruppen kan göra evergreens som låter större än popen. Good Day Sunshine är en flirt med den Music Hallstil som skulle bli ännu tydligare på When I´m 64. Got to Get you into my Life tar med blås för att få jazzkänsla.
Djärvare är George Love You Too där han får ihop indiska klanger med Beatles på ett sätt som fortfarande känns unikt. Han upprepade formeln med Within you Without you på nästa LP. Yellow Submarine är melodisk en barnvisa men alla ljudinslag visar att gruppen ville något nytt i studion.
Och så har vi förstås Tomorrow Never Knows. Johns utflykt i flum som egentligen inte borde fungera som låt men gör det för att melodin i grunden är stark och George Martin och ljudteknikerna kunde sitt jobb så fantastiskt.
OK då, allt det där visste ni säkert redan. Men trots alla analyser är inte Revolver uttjatad ett enda dugg. Låtarna låter fortfarande fräscha och det är ännu kul att i musiken försöka hitta nya vinklingar. Så är det, Beatles må att spelat in sin sista ton för många år sedan men för oss lyssnare tar dom aldrig slut!
Så är listan presenterad. I nästa inlägg återkommer jag och kommenterar. Det är kanske någon jag ångrat att den inte kom med ändå.....
Per
Per
Välformulerat och initierat inlägg som vanligt! Jag kan egentligen inte säga emot en enda mening i det du skriver ävenom jag själv är en smula ambivalent vad gäller deras bästa album. Det varierar också lite över tid men det rör sig alltid om Revolver, Rubber soul och Sgt Pepper. Skrev häromdagen att om man gjort en dubbel-LP av Revolver och Rubber soul så hade man fått ett album betydligt bättre än det ojämna vita ditot.
Inte ett dugg att invända mot valet av den här skivan efter den snitsiga analysen. Jag är nöjd med att Beach Boys, the Who och CSN kom med på den häftiga listan.
