perolarssextiotal

Så blev alltså ettan presenterad förra veckan. Detta är sextiotalets bästa LP, enligt undertecknad:

1. Beatles – Revolver
2. Who – Tommy
3. Crosby, Stills and Nash
4. Stones – Beggars Banquet
5. Beach Boys – Pet Sounds
6. Moody Blues – Days of Future Past
7. Beatles – Rubber Soul
8. Byrds – Younger than Yesterday
9. Jerry Lee Lewis – Live in Hamburg
10. Kinks

Det var förra sommaren som jag bestämde mig för att göra något liknande som Lars när han satte ihop listan med de bästa låtarna. (Se arkivet november 2012). Nu när alla LP har fått var sitt inlägg sedan dess är det dags för översikten. Kommentarer är oundvikliga för som ni förstår var det ett tufft jobb att utesluta alla bra LP som man gärna tagit med.

En LP per grupp är en rimlig utgångspunkt men Beatles fick två på listan för att dom är bäst, kort sagt. Självklart skulle dom kunna ha med fler. Stones LP före Beggars Banquet är faktiskt inte så bra som man vill minnas dom men uppföljaren Let it Bleed är suverän. Beach Boys har en andra stark platta i Today, som fick stanna utanför listan. Bara härliga låtar på den! Whos första, My Generation, är ju också fantastisk.

Om vi fortsätter med de stora namnen så var så klart Dylans Blonde on Blonde nära topp-tio. Däremot var jag ingen Elvis-fan på sextiotalet så det var aldrig tal om ta med honom. Men på tal om Dylan var det synd att inte heller The Bands debut Music from Big Pink inte fick plats.

Att The Doors inte kom med beror på att i min bok gjorde dom sin bästa LP, Morrison Hotel, 1970, så den var inte kvalificerad. Fast, det är klart, den första med Break on Through är ju inte så dum den heller.

Det tidiga sextiotalet levererade inte så många starka LP men Ray Charles  Modern Sounds in Country and Western var synd att lämna – jag skrev om den på bloggen i januari 2012. Phil Spectors A Christmas Gift for you är en annan favorit vi skrivit om här.

Pink Floyds Paper at the Gates of Down ångrar jag nästan att jag skippade. En platta som inte kan jämföras med någon annan och hade stuckit ut på listan. Zombies Odyssey & and Oracle är en annan favorit i sammanhanget.

Listan var en balansgång mellan personliga favoriter och LP som ingen kan missa storheten i. Hade jag gjort en lista ännu mer fokuserad på personliga älsklingar hade jag tagit med Shadow Music och Hollies tredje LP, den med Very Last Day. Och –självklart! - Neil Youngs Everybody Knows this is Nowwhere! Hur kunde jag missa min egen idol? Har grubblat över det och kommit fram till att Neil Young känns så typiskt 70-tal att man lätt glömmer honom på en sextiotalslista. Det förklarar också frånvaron av Led Zeppelin som släppte två historiska, kanonbra LP 1969.

Men det finns också flera hyllade skivor som inte kom med för att jag helt enkelt inte har gillat dom särskilt mycket (Läsare: ta det gärna som en provokation!):

Van Morrison – Astral Weels

Small Faces - Ogdens Gone nut Flake

Captain Beefheart - Trout Mask Replica

Velvet Undeground & Nico

Love – Forever Changes

En annan dag hade listan säkert blivit lite annorlunda. I dag hade jag kanske tagit med Dusty in Memphis som jag nyligen återupptäckt (det måste bli ett kommande inlägg om Dusty på bloggen!). Men nu är listan publicerad som den blev och författaren ber inte om ursäkt för någonting. Men ser fram emot dina kommentarer!!