Sveriges 100 bästa LP – lista i Sonic
Sedan sekelskiftet finns en svensk musiktidning som ger en bred och bra bild av spännande populärmusik, sånt som händer i nuet men också från artister som funnits länge och förtjänar uppmärksamhet. Den heter Sonic, för den som inte uppmärksammat den kan jag rekommendera en tidning med duktiga skribenter och intressant läsning.
Kolla gärna in deras sida, här en länk
I somras presenterade Sonic ett specialnummer med en genomgång av vårt lands 100 bästa LP-skivor. Har studerat den och redaktionen visar än en gång sin kompetens. Här finns många bra artiklar och, framförallt, en läcker lista som visar att vårt land verkligen kan producera musik med bredd och många, många toppar.
Innan jag går in på hur listan tar upp den epok som vi specialiserar oss på i denna blogg kan jag inte låta bli att göra som den typiska musikjournalist jag länge var: påpeka de missar jag finner uppenbara.
Just D borde varit med och deras unika Svenska ord-LP. Sant är att Latin Kings betydde mer för svensk hip hop men Just D var före, dessutom roligare och bättre. Tomas Ledins viktiga Möjligheternas spel borde också fått plats, om inte annat långt ned på listan. Med låtar som En del av mitt hjärta visade Tomas vägen under 90-talet när Svenstopp och Trackslista flöt ihop. Att redaktionen uteslutit Ulf Lundells centrala verk Den vassa eggen kan inte varit menat annat som ett skämt, ganska dåligt i så fall.
Men slut på gnället. Sonic presenterar en lista som – sånär som dessa få undantag - träffsäkert fångar allt viktigt som hänt i vårt land på albumfronten. Hur är då ”vår” epok – dvs åren 1954 – 72 som vi definierat den – fångad? Så här, vi tar plattorna i platsordning:
3. Jan Johansson – Jazz på svenska
9. Monika Zetterlund & Bill Evans: Waltz for Debby
13. Lill Lindfors: Du är den enda
16. Cornelis Vreeswijk. Poem, ballader och lite blues
20. Bo Hansson: Sagan om ringen
23. Pugh Rogefäldt: Ja, dä ä dä!
35. Tages: Studio
45. Ted Gärdestad: Ted
49. Doris: Did you Give the World Some Love Today Baby
53. Fred Åkerström: Två tungor
68. Jojje Wadenius: Goda´goda´
76. Lars Guhlin Quartet: Danny´s Dream
81. Svante Thuresson: Du ser en man
88. Olle Adolphson: En stol på Tegnér
93. Hoola Bandoola band: Vem kan man lita på?
Håll med, en spännande lista! Det ska tilläggas att presentationen av Doris åtföljs av en nygjord, lång intervju med henne. Genomgången av Jan Johansson har många bilder från hans uppväxtmiljöer i Hälsingland. Som sagt, Sonic är en läsvärd tidning.
Den första tanken man får är ett lite: Hoppsan!, ärligt talat har jag inte alla dessa ens i min samling. Listan illustrerar att den på ”vår” tid snäva inställningen till vad som var musik man kunde lyssna på, nu är borta. Då kunde vi gilla Tom Jones Green Green Grass of Home men rata Jan Malmsjös En sång en gång för längesedan, fast det var samma låt men på fel språk. Inte hörde vi Lill Lindfors eller Svante Thuresson då. Idag vet vi att dom var bra. Vi har blivit äldre och klokare.
Att Studio är den enda skivan från popbandsvågen på 60-talet är OK, den var klart bäst.
I artikeln får många artister och skribenter ange sin topp-5. Per Gessle har med Hep Stars On Stage på sin lista men inte platsar den på en total 100-lista, inte! Fast den är himla kul.
Fast det är klart: Hade jag fått bestämma hade Spotnicks in Paris kommit med. Men jag förlåter Sonic, tvivlar på att någon i deras redaktion var tonåringar på 60-talet!
Per
Listor upphör aldrig att fascinera. Förstaplatsen håller jag definitivt med om. Pugh hade jag gärna velat se lite högre upp med tanke han hade för musik på svenska.För Cornelius del hade jag kanske valt en annan platta, Ballader och grimascher.Doris plats är välförtjänt och jag fortsätter undra vad som hänt om inte Bernt Egerbladh inte sabbat henens karriär...
