perolarssextiotal

Att Beatles ska vara med på listan över de tio bästa LP-skivorna från sextiotalet är så självklart att det blir rent löjligt. Men vilken (eller vilka) av deras många bra LP ska vara med? Abbey Road är t ex en bra och populär platta som inte kommer med. Men Rubber Soul kunde jag inte skippa.

Med den fullföljde The Beatles merseybeatsoundets möjligheter. För varje LP från Please, Please me hade gruppen utvecklat soundet sakta men säkert. Här visade Georges sitar på Norwegian Wood och tangentinstrument på flera låtar att de musikaliska horisonterna nu hade utvidgats rejält från soundet på Star Club 4 år tidigare. Jo, det är bara fyra år som skiljer, egentligen mindre eftersom de spelade där 1962 också och Rubber Soul kom 1965.

Men det som motiverar plattans plats på listan över 60-talets bästa LP är inte främst den rockhistoriska betydelsen utan de många så otroligt bra låtarna.

Pauls Michelle blev en Tio-i-topp-hit men i balladfacket glänste John ännu klarare med Girl. In my Life har en så bra text av John att jag läste den vid min dotters bröllop. Melodin, av Paul, är kalas och George Martins pianosolo suveränt.

Min främsta favorit är Johns Nowhere Man med melodi och stämsång som inga andra än Beatles fixade. Dessutom ett snyggt gitarrsolo. Att Paul var nästan lika bra att få till odödliga poplåtar visar framförallt You Won´t see me och I´m Looking Through you. George mognad som låtskrivare demonstreras av Think for Yourself men ännu mer If I Needed Someone som Hollies gav ut som singel (utan att göra den bättre)

Rubber Soul är en sådan där platta där även de andra spåren, de som inte är riktigt lika bra, ändå är jättebra på något sätt. En kontinuerlig ström av popmusik när den är som bäst. Sextiotalspop på topp, helt enkelt!

Per