perolarssextiotal

Jag tar vid där jag slutade mitt tidigare inlägg om George´s musik i The Beatles.

Georges andra bidrag på Rubber Soul var ”Think for yourself”, i mina ögon en bagatell men ändå lite typiskt Harrisonsk i sin uppmaning om att ta eget ansvar. Nedanstående klipp som låter oss höra kringsnacket vid inspelningstillfället är en riktig pärla och som beskriver den godmodiga och lättsamma stämning som präglade gruppens arbete vid denna tidpunkt. George Martins pedanteri som hörs ifrån kontrollrummet bidrog nog inte så lite till att skapa ordning i det glättiga kaos som nog en del inspelningar var.

 http://www.youtube.com/watch?v=oibSx5miTkY

På Revolver kommer George´s genombrott som jag ser det. Han har befriat sig från det säkert ibland pressande inflytandet från Lennon/McCartney och har äntligen hittat sin egen stil – och sitt instrument. Här presenterar han sitaren som han redan låter som en mästare på. Inflytande från den indiska musiken är dominant men med det egna närmast dystra livsfilosofiska perspektivet i texten. Återigen spekuleras det om att det rör sig om en hyllning till hustrun Patti.

http://www.youtube.com/watch?v=MF90rX43VpE

Men George ägnade sig inte bara åt existentiella frågor. Vid denna tidpunkt var han kanske den av Beatlarna som var mest ekonomisk intresserad och hade noterat att marginalskatten på deras inkomster var 19 shilling per pund. ”Taxman” blev en utgjutelse över det engelska skattesystemet under Edward Heath. Många kritiker anser att detta är ett av hans främsta verk och över tid har jag också lärt mig att uppskatta den raka tolvan med fuzzade gitarrer i backbeat i ett annat ganska naket arrangemang. Helt eget är inte detta verk, John bidrog en hel del till texten, vilket hörs. Lite kul är det att det vildsinta gitarrsolot inte spelades av George utan av Paul.

http://www.youtube.com/watch?v=Oyu5sFzWLk8

”I want to tell you” var George´s tredje bidrag på Revolver. Så många låtar hade han aldrig haft med på ett Beatlesalbum. I denna låt djupdyker han från de skattetekniska frågorna tillbaka i det djupt existentiella. Texten är en klagan över hans oförmåga att kommunicera och beskriva allt det han upplever i sitt ”mind”. Det är han själv som sjunger dubblerat med John i stämsången. Inte lika utpräglat indisk i musiken men än mer i texten.

http://www.youtube.com/watch?v=-Y9W8tgXKQU

Fortsättning följer

Lars