Vidare i George Harrissons musik hos The Beatles...

 

Detta är mitt tredje inlägg om George Harrisson bidrag till Beatles musik. I tidigare inlägg skrev jag om hans bidrag på Revolver. Här kommer fortsättningen.

"Only a northern song" hamnade på soundtracket till Yellow subamrine efter att ha legat oanvänd en tid. Harrisson säger själv att den var inspelad som ett skämt. Inte så särskilt kul i så fall. Han är tillbaka i sitt dystra tillstånd och enligt ryktet och kanske titeln så skrevs den bara för att uppfylla kontraktet med bolaget Northern songs som ägdes av Lennon och McCartney. Ett av harrissons tydligaste bottennapp.

 http://www.youtube.com/watch?v=I9GrVpchgf4

På samma LP hamnade "It´s all too much". Den är ett typiskt - om än långt ifrån ett av de bästa – exempel på brittisk psykedelisk musik. Harrisson var ordentligt påtänd av LSD under tillkomsten av låten och det hörs, på gott och ont. I min värld en bagatell. Roligast är att han mot slutet snott ett par rader från The Merseys "Sorrow" vilket är en av mina favoritlåtar i genren lättpop.

http://www.youtube.com/watch?v=0Oes9_poAIg

"Only a northern song" ratades till Sgt Peppers-LP:n (tack för det) och istället kom en klassisk Harrisson-predikan i form av "Within you without you" med. Den ska kommit till efter en middag med Klaus Voorman med djupa samtal om samhällets tillstånd. Som statement är den tidstypisk i den meningen att kritiken av det materialistiska samhället och avståndet mellan människorna. För den som gillar harrissons indiska sida är den en pärla. Texten kan idag tyckas banal men här visar han att han fått kläm på sitharspelet.

http://www.youtube.com/watch?v=p4G2RlBKbrM

Till Magical mystery tour skrev George "Blue Jay way". Det borde han inte ha gjort…

http://www.youtube.com/watch?v=MNLcXj5yR68

Lars

 

Kommentarer
Postat av: Per

Men Lars, jag har alltid gillat Blue Jay Way! Så där drömsk och svävande som bara George kunde göra, men ändå hänger den ihopp på något sätt. Harrisons betydelse för Beatles är underskattat!
Per

2013-08-02 @ 11:04:39
Postat av: Lars

Per
Vi är så ense om så mycket så det är nästan lite kul när vi inte är det. Jag tycker den är monoton, oinspirerad och överproducerad med alla baklängsband och allt skrammel. Men - de gustibus non est disputandum... Men att Harrisson är underskattad även om han är mycket ojänn, det är vi överens om!

2013-08-04 @ 11:27:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0