perolarssextiotal

 Det har gått en vecka nu men den tiden behövdes för att komma över det faktum att 45 minuters försenad start och en dålig tågservice mellan Stockholm och Uppsala gjorde att jag missade den sista delen av Leonard Cohens konsert i Globen den 15 augusti.

Men vi talar om en legend som vi lärde känna på 60-talet så det är klart att denna blogg måste publicera en kommentar.

79 år. Jo, just det: Leonard Cohen är 79 år gammal. Att rocken sedan länge inte är en musik mest för unga hindrar inte att man måste notera det faktum att här, kanske inte direkt springer, men småjoggar en man som levt så länge in på scenen och sjunger med en röst som nästan alla yngre bara kan avundas.

Med på scenen hade han till vänster en tjejkör på tre som lät inte mindre än rent gudomligt skön. Ursnygga harmonier och rösterna så där perfekt softa. Våra svenska stoltheter First Aid Kid, som jag också hört i sommar, framstår direkt bleka i jämförelse.

Sex musiker. En trummis som perfekt klarade den nästan omänskliga uppgiften att spela lagomt mycket när musiken ofta inte alls behöver rytminstrument. Till höger tre ärrade gentlemän – alla i hatt liksom Cohen själv –på var sin stol. En gitarrist, en violinist och en på gitarr och luta. Alla stod för solon som i början lät lite överspelade men snart var kalas. Vilka gubbar!

Cohen själv hade i början lite problem med sången. I tredje låten, Bird on a Wire, märkte man tydligt att timingen inte var perfekt. Men snart satt allting rätt och hans basregister är ju rent otroligt.

Den visuella inramningen kunde inte varit bättre med scendekor som lyste enfärgat i röd, blått etc vilket varierades för varje låt. Kanske mest imponerande var ändå det mjuka, sköna ljudet som gjorde konserten till en behaglig upplevelse oavsett vilken låt som framfördes.

Låtarna ja. Självklart fick vi de kända. Var på väg att skriva ”hits” men sådana hade ju inte Leonard Cohen. Istället en samling låtar som med åren bara blivit bättre och bättre. Kvällens höjdpunkt var tveklöst Suzanne. Cohen spelade gitarr och levererade med stor inlevelse. Ståpäls!

Efter några låtar hade man helt glömt alla funderingar på hans ålder. Det var en härligt konsert där en stark repertoar fick bästa möjliga inramning och framföranden.

Hatten av!

Per