perolarssextiotal

En av den senaste tidens trender är de många böcker om rockmusik och, framförallt, större rockartister som kommer, ofta översatta till svenska. Eftersom jag brukar ta alla chanser att få berätta om rockhistoria och de största artisterna blev jag så klart nyfiken på boken ”Rockens historia – så förändrade rocken musiken”. En bok som jag inte funnit i den ordinarie bokhandeln utan – tro mig – på reabordet på av alla ställen Konsum i Tierp, en liten ort mitt emellan Uppsala och Gävle.

99 spänn var så billigt att det inte gick att låta bli. Boken är på svenska, översättningen är inte alltid på topp men skönhetsfelen inte så många. Författaren Mark Paytress är inte ett stort namn men han har skrivit om bl a David Bowie och Rolling Stones och kan sitt omfattande ämne imponerande bra.

Boken har en snygg layout med mycket och bra bildmaterial. Men också plats för, visserligen korta, välskrivna texter som ger en bra översikt över rockmusikens nu snart 60-åriga historia.

Boken är kronologiskt upplagd. Varje decennium börjar med några sidors tidsaxelgenomgång där viktiga händelser noteras. Sedan följer en serie artiklar över en, och ibland två sidor, som handlar om ett för den tiden aktuellt tema eller en viktig artist.

Av bokens 320 sidor ägnas 70 åt 60-talet och nog måste man säga att ”vårt” decennium fångas bra med dessa rubriker: James Brown, Surfmusik, Beach Bys, Spectorsoundet, Beatmusikboomen, Beatles (4 sidor), Rolling Stones, Kinks, Animals, Den brittiska invasionen, Who, Bob Dylan, Protestsång, Motown, Folkrock, Byrds, Ravi Shankar och Ragarocken, Garagerock, artister med en hit, Stjärnmakare (om managers), Soul, Otis Redding, Aretha Franklin, Acid rock, Jefferson Airplane, Grateful Dead, Summer of Love, Doors, Velvet Underground, Jimi Hendrix, Cream, The Band, Monkees, Tuggummipop, Jackson 5, Tommy och konceptalbumet, Janis Joplin, Brasiliansk tropicalia, Santana, Woodstock, Frank Zappa och Captain Beefheart.

Den som letar fel kan sakna ståltrådsrocken och Cliff Richard. Men nog fångar boken rockens 60-talshistoria väl. Ser man över hela rockens historia noterar jag bara en rejäl blunder och det är att Iron Maiden inte får en presentation. Det allra största namnet inom metal. Sedan hajar man till över påståendet att countryrocken var ”möjligen sin tids dominerande musikaliska kraft”.

Men att peka på enskilda missar i ett verk som så väl speglar rockmusikens samlade historia är bara elakt. Ingen kan göra en presentation som alla tycker är perfekt.

Boken går fram till år 2011. Detta sekel får bara 20 sidor. Det säger det vi redan vet: Det är väl ganska OK nu men det var bättre förr!

För den som vill ha en lättläst översikt är boken verkligen att rekommendera. Funkar bra som presentbok också.

 Per