Rock and Roll Hall of Fame, del 5: Hep Stars
Det var kanske lite väl givet: Har vi skrivit om Shanes och Tages i våra nomineringar till svenska Rock and Roll Hall of Fame så blir det svårt att undvika Hep Stars.
Men jag måste vara tydlig: Dom var INTE bäst. Nej, utöver Shanes och Tages går det nog att hitta ett par namn till som slår dom ur den bubblande högen av svenska popband som invaderade Tio-i-topp-listan och våra folkparker och andra spelställen över hela vårt avlånga land under det fantastiska sextiotalet.
Men Hep Stars var STÖRST. Utan tvekan mest populära. Dom symboliserade den oskyldigt men intensivt hålligångande ungdomen. Där fanns livsglädjen och optimismen ännu starkare än hos de andra banden. Visst, ofta kunde man sakna finess, men RÖJ hade man så det stod härliga till:
Hörde ni på klippet tänkte ni kanske också på att i Sven Hedlund hade gruppen en övertygande röst. Inte en sångare att jämföra, med låt oss säga, Eric Burdon men vilken svenska grupp hade det?? Sven hade inte bara ett böljande hår som satte mången flickas hjärta i gungning, han kunde sitt artisteri och var en suverän scenpersonlighet.
Ett av mina starka tonårsminnen är från när gruppen besökte sporthallen i Umeå. Det var ett rejält tryck i lokalen från den första stund killarna kom in på scenen. Trängseln mot scenkanten var tuff och en ensam polis försökte mota bort de ivrigaste. Men han ramlade (Minns jag inte att Benny från bakom orgeln "hjälpte till" lite?) och publiken tog över scenen från gruppen som fick fly därifrån. Något musikaliskt minne gav det inte men det var en stor händelse, den där sortens händelse som skänker ens minne från ungdomen extra färg.
Benny ja, att nämna Hep Stars utan att nämna den mest framgångsrike svenska populärmusikartisten någonsin blir så klart fel. Det var ju redan i Hep Stars han började sin enastående bana och kunde tidigt visa sin talang:
Tycker fortfarande att det är stor popmusik. Melodiskt i alla fall. Texten kanske inte blev alldeles lyckad (Jag är säker på att Benny skänkte så mycket pengar till Feministiskt initiativ för att han fortfarande skäms för "She´s property")
13 låtar varav fem ettor på Tio-i-topp kan aldrig snackas bort, det var stort. Gruppens sätt att avrunda sin sextiotalsperiod med att övergå till svenska och med musik till en lite vuxnare publik förtjänar också applåder. I natt jag drömde, med Cornelis fina text, är en annan svensk klassiker.
Som sagt, bäst var de inte men de gladde många fler än vad konkurrenterna klarade av och gjorde flera låtar som håller länge än. En svensk Rock and Roll Hall of Fame kan inte vara utan The Hep Stars.
Per
Kommentarer
Postat av: Peter Lindberg, Umeå
Min broder Görans första LP-skiva var Hep-Stars on Stage medan min var en live skiva med Beach Boys. De senare lät ju bättre men deras skiva var nog riggad med förinspelad musik inför en tjutande publik. Hepparnas däremot var äkta live känsla från någon Folkpark i Sverige.
Postat av: Lars
Deras version av Cadillac förlåter det mesta - dock inte mordet på Farmer Johan. Lyssna på Neils version så förstår du vad jag menar...
Trackback
