Min tio i topp
Like a rolling stone, Bob Dylan
Honky tonk women, Rolling Stones
The Locomotion, Little Eva
You really got me, The Kinks
A whiter shade of pale, Procul Harum
She loves you, The Beatles
My generation, The Who
Så ser listan ut såhär långt. Utan inbördes ordning än så länge. Och nu är det knepigt på allvar därför att kandidaterna är långt, långt fler än de två platser som återstår på min tio i topp lista på bästa låtarna från sextiotalet. Inga överraskningar än – den enda låt jag fått någon kommentar om är väl Locomotion som några inte tycker platsar. Men jag står fast!
En grupp som jag inte kommer förbi är förstås Beach Boys som säkert också kandiderar på en topplista för album. Och urvalet är stort men jag stannar för en låt som inte bara är en personlig favorit utan en som i min värld till och med skulle kunna utmana några av de bästa Beatleslåtarna. Ett landmärke alltså.
Uppgifter säger att det tog Brian Wilson ett halvår att färdigställa under sjutton inspelningstillfällen i ett antal olika studior. Och man förstår nästan det när man hör den komplexa musikaliska strukturen. På något sätt påminner den mig om "Strawberry fields forever" på det sättet att den ger intryck av att bestå av åtminstone två olika låtar som bakats ihop. Låten hamnade på albumet "Smiley smile". Det är egentligen ett under att den någonsin blev kvar eftersom Brian då var på väg rakt ner i drogträsket.
Låten väckte också uppmärksamhet på många sätt. Till de egendomligare hör väl den metodistpastor i mellanvästern som menade att den borde förbjudas att det för honom var alldeles klart att den musikaliskt återgav ett samlag (sic). När jag återgav denna anekdot för en kvinnlig bekant så betraktade hon mig en smula, la huvudet på sned och sa "Är den inte lite för kort för det"? Och visst har hon väl rätt i det men vi känner ju inte den gode pastorn…
http://www.youtube.com/watch?v=NwrKKbaClME
Lars
Härligt att du har med Beach Boys på listan. Härlig låt med den "feta basen" och Carl Wilsons kalasröst. Carl blev ju trots sin låga ålder den som även sjöng God Only Knows och I Can Hear Music. Antar att Mike Love var sur att han inte fick vara i fronten. Bra beslut av Brian Wilsan att skicka fram Carl till sångmikken.
Kul att du håller med, Peter. Mike Love avr dessutom nog mer inblandad i tillkomsten av låten än han fått credd för
