Men Lars, hur kunde du missa….
Förra veckan publicerade Lars sin sammanfattande lista med de 10 bästa låtarna. Ett svårt jobb och jag kan bara instämma i Anders kommentar: En klockren lista. Tio tunga representanter för det bästa 60-talet gav.
Självklart sätter listan i gång ens fantasi och det går inte att avhålla sig från en kommentar. När jag ska fundera över de bästa låtarna är en ofrånkomlig utgångspunkt mina föredrag om rockhistoria och de låtar som illustrerar det viktigaste som hände när musikhistorien utvecklades så fort som den gjorde då. Notabelt många av Lars låtar finns med även där.
She Loves You, den bästa låten från Beatles första tid. Yeah yeah yeah-ropen blev ungdomsoptimismens skarpaste statement.
Like a Rolling Stone, låten som många amerikanska rockhistoriker menar börjar rockmusiken som sådan. Ögonblicket när folkmusiken och rocken legerades.
You Really Got me, en låt som allt oftare nämns som en av heavy metalens viktigaste byggstenar.
My Generation, den ultimata ungdomsupprorslåten, både i text och musik
Good Vibrations, det vackraste beviset på att rocken blivit konst efter en fantastiskt men bara 11 år lång resa från Rock Around the Clock.
Som sagt, en klockren lista. Men när jag funderar efter saknas ändå några. Utan att dissa någon av de övriga måste jag nämna de här:
Shirelles: Will you Still Love me Tomorrow. 1961 sjöng Shirley Owens en för tiden ovanligt mogen text. Goffin-Kings första listetta blandar tjejpop och soul på ett oemotståndligt sätt. http://www.youtube.com/watch?v=cbxxkwBQk_o
Ronettes: Be my Baby.. Låten som Brian Wilson lär ha ägnat de senaste 50 åren att försöka tangera, men han kommer aldrig lyckas göra något lika bra. Uppriktigt talat: kan en låt bli mer perfekt? Helheten och alla delarna (sången, produktionen etc) är så fulländat att frågan måste ställas: Lars, hur kunde du missa Be my baby??http://www.youtube.com/watch?v=QzhbGaCwBzs
Mamas and Papas: California Dreaming. 1967 var the Summer of Love. På västkusten i USA var hippierörelsen stark och John Phillips skrev signaturlåten som bara fortsätter att vara lika bra 45 år senare. http://www.youtube.com/watch?v=qhZULM69DIw
Aretha Franklin: Respect. Inget fel på When a Man loves a Woman men Aretha hade den bästa soulrösten och detta är hennes bästa låt.http://www.youtube.com/watch?v=6FOUqQt3Kg0
Hollies: I´m Alive: OK då, min sista låt är inte allmänt etablerad som ”stor” men i min värld har aldrig 60-talspopens ungdomliga optimism och framåtanda varit tydligare.http://www.youtube.com/watch?v=FSMtbVNV7BY
Detta är ingen tävling, den bästa listan kommer att se lite olika ut varenda gång. Och bakom de tio bästa finns åtminstone 100 som är i stort sett lika bra.
Har Lars och jag missat något du tycker uppenbart? Låt oss läsa om den låten i kommentarkolumnen!
Per
Utan att ha någon som du att diskutera dessa viktiga frågor med skulle göra världen tristare! Detta är inget att träta om - listorna är subjektiva och därmed, för att citera någon: "De gustibus non est disputandem. Så jag stannar därför med att säga att Arethas bästa låt i min värld är "I say a little prayer for you".
