Rock and Roll Hall of Fame, del 1: The Spotnicks!
För några veckor sedan lanserade Bengt Palmers att han med stöd av kända svenska artister skulle fixa ett svenskt Rock and Roll Hall of Fame i centrala Stockholm. Ett efterlängtat initiativ. Om Norge har ett så är det svagt att vi inte haft det för längesedan med tanke på vår inhemska scens konstnärliga rikedom och internationella framgångar.
Den Amerikanska förebilden inrättades 1986 och är känd för att varje år välja in några artister eller grupper som betytt extra mycket för rockmusikens utveckling. Senast kom ABBA in tillsammans med bl a Hollies för att ta ett aktuellt exempel.
Om något motsvarande kommer att äga rum i vår svenska motsvarighet har inte omtalats men skulle så bli fallet så erbjuder vi oss här på perolarssextiotal.blogg.se att komma med några förslag på namn som inte får missas. Jag inleder denna serie med Sveriges första namn i popsvängen som fick en hit i England.
Redan 1957 hade Bo Winberg, Bo Starander (som senare skulle kalla sig Bob Lander) och Björn Thelin spelat tillsammans i en grupp hemma i Göteborg. 1961 bildade de Spotnicks med trummisen Ove Johansson. Björn spelade bas, Bo S kompgitarr (och sjöng de få vokallåtarna) och Bo W sologitarr.
Det blev genast uppenbart vad som var gruppens varumärke: Bo Winberg lanserade ett helt personligt gitarrsound på sina hemmabyggda gitarrer. USA hade Ventures och England Shadows men Spotnicks unika sound var speciellt. På repertoaren fanns ofta svenska folkmusikmelodier som i gruppens tappning blev hur mycket samtida popmusik som helst. Undertecknad är bara en i en hel generation som spelat luftgitarr till Moraklockan och Den gamla spinnrocken (som förståss hade engelska titlar på skivorna). Låtarna hade precis den tuffa utstrålning som vi tonårsgrabbar efterfrågade samtidigt som där fanns
Mindre uppmärksammat är att the Spotnicks var tidigt ute med en egentligen ganska extrem scenkostymering. Gruppens namn var smart taget efter det ryska ordet för rymdsatellit. Det minns få nu men när Gagarin 1961 åkte tre varv runt jorden som den första i historien var det en sensation som fick hundratusentals svenskar att flockas kring radioapparaterna.
Som om inte namnet var nog fräscht uppträdda gruppen dessutom i kostymer gjorda efter rymddräkter på scenen. Garanterat unikt inte bara för sin tid. Det hade kunnat ses som fånigt, men icke, vi grabbar bara älskade det. Få band på 60-talet insåg betydelsen av en visuell image. Spotnicks var först!
Den låt som förde gruppen till englandslistans 13e plats var Hava Nagilah. Så sensationell är inte placeringen med dagens mått men verkligen med den tidens. Tyvärr kom gruppen att försvinna när Beatlesmusiken tog över listorna men de fick fortsatta framgångar internationellt, inte minst i Japan. Bo Winberg har sedan upplöst och återbildat gruppen i olika omgångar som nu annonserar sin "final tour" med Winberg och Bob Lander i sättningen.
Om det svenska Hall of Fame utser de största svenska namnen kan man inte missa att The Spotnicks var det första internationellt kända svenska bandet i rockhistorien med en musik och ett sound som tidens tand inte kan erodera bort. De är självklara förstahandinval i Sveriges Rock and Roll Hall of Fame.
Vi lyssnar på två Spotnicksklassiker, först Hava Nagilah ochn sedan den kanske mest klassiska Spotnickslåten av alla, Amapola.
Trevlig Midsommar önskas alla läsare av bloggen!
Per
http://www.youtube.com/watch?v=9QCpTCstF2k
http://www.youtube.com/watch?v=ijSelZidm9k
Den Amerikanska förebilden inrättades 1986 och är känd för att varje år välja in några artister eller grupper som betytt extra mycket för rockmusikens utveckling. Senast kom ABBA in tillsammans med bl a Hollies för att ta ett aktuellt exempel.
Om något motsvarande kommer att äga rum i vår svenska motsvarighet har inte omtalats men skulle så bli fallet så erbjuder vi oss här på perolarssextiotal.blogg.se att komma med några förslag på namn som inte får missas. Jag inleder denna serie med Sveriges första namn i popsvängen som fick en hit i England.
Redan 1957 hade Bo Winberg, Bo Starander (som senare skulle kalla sig Bob Lander) och Björn Thelin spelat tillsammans i en grupp hemma i Göteborg. 1961 bildade de Spotnicks med trummisen Ove Johansson. Björn spelade bas, Bo S kompgitarr (och sjöng de få vokallåtarna) och Bo W sologitarr.
Det blev genast uppenbart vad som var gruppens varumärke: Bo Winberg lanserade ett helt personligt gitarrsound på sina hemmabyggda gitarrer. USA hade Ventures och England Shadows men Spotnicks unika sound var speciellt. På repertoaren fanns ofta svenska folkmusikmelodier som i gruppens tappning blev hur mycket samtida popmusik som helst. Undertecknad är bara en i en hel generation som spelat luftgitarr till Moraklockan och Den gamla spinnrocken (som förståss hade engelska titlar på skivorna). Låtarna hade precis den tuffa utstrålning som vi tonårsgrabbar efterfrågade samtidigt som där fanns
Mindre uppmärksammat är att the Spotnicks var tidigt ute med en egentligen ganska extrem scenkostymering. Gruppens namn var smart taget efter det ryska ordet för rymdsatellit. Det minns få nu men när Gagarin 1961 åkte tre varv runt jorden som den första i historien var det en sensation som fick hundratusentals svenskar att flockas kring radioapparaterna.
Som om inte namnet var nog fräscht uppträdda gruppen dessutom i kostymer gjorda efter rymddräkter på scenen. Garanterat unikt inte bara för sin tid. Det hade kunnat ses som fånigt, men icke, vi grabbar bara älskade det. Få band på 60-talet insåg betydelsen av en visuell image. Spotnicks var först!
Den låt som förde gruppen till englandslistans 13e plats var Hava Nagilah. Så sensationell är inte placeringen med dagens mått men verkligen med den tidens. Tyvärr kom gruppen att försvinna när Beatlesmusiken tog över listorna men de fick fortsatta framgångar internationellt, inte minst i Japan. Bo Winberg har sedan upplöst och återbildat gruppen i olika omgångar som nu annonserar sin "final tour" med Winberg och Bob Lander i sättningen.
Om det svenska Hall of Fame utser de största svenska namnen kan man inte missa att The Spotnicks var det första internationellt kända svenska bandet i rockhistorien med en musik och ett sound som tidens tand inte kan erodera bort. De är självklara förstahandinval i Sveriges Rock and Roll Hall of Fame.
Vi lyssnar på två Spotnicksklassiker, först Hava Nagilah ochn sedan den kanske mest klassiska Spotnickslåten av alla, Amapola.
Trevlig Midsommar önskas alla läsare av bloggen!
Per
http://www.youtube.com/watch?v=9QCpTCstF2k
http://www.youtube.com/watch?v=ijSelZidm9k
Kommentarer
Postat av: Peter Lindberg
Spotnicks var helt OK, även om Shadows alltid varit nr 1 bland ståltrådarna för mig. Spotnicks sound var lite mjukare, det verkar som om strängarna inte var så hårt spända. På fester på mitt jobb har jag med mig Last Date och Old Faithful(gamle svarten).
Trackback
