perolarssextiotal

Detta inlägg förtjänar att publiceras igen - jag blev hopplöst förälskad i de ungerska damerna som doar och dansar så charmigt. Och bra!

Njut nu av sommaren!

Lars

Den som reser har något att berätta sägs det. Vi hade nyss en långhelg i Budapest, min fru och jag. Låt mig genast säga att Budapest är en fantastiskt trevlig stad. Ett strålande sommarväder bjöds och på den lättpromenerade platta Pest-sidan fanns ett stort utbud av god mat och dryck till, minst sagt, skäliga priser. Det fanns gott om sevärdheter av alla slag, från de berömda Gellert-baden till House of terror, det hus där såväl Gestapo som den egna hemliga polisen hade sitt huvudkvarter. Den stora slottsborgen på den kuperade Buda-sidan vakade över staden och Donau, som mäktigt och makligt skiljer stadens två delar.

Ungrarna var utomordentligt trevliga och hjälpsamma, men de ungrare som enligt guide-boken skulle tala god engelska träffade vi inte.

Nåja, detta skulle ju inte bli någon reseskildring, så till saken!

Jag tittar gärna en stund på TV i främmande länder även om jag inte alltid förstår språket. Så också denna gång. Ungrarna tycks ha en böjelse för någon slag radio-TV om du förstår vad jag menar. Några kanaler tycktes bara – från morgon till kväll – sända levande bilder på gubbar (jodå) som pratade. Oupphörligen på både in- och utandning. Säkert kloka och intressanta saker, jag menar inte att vara respektlös, men det blev för den med bristande språkkunskaper väldigt tydligt att man inte utnyttjade hela TV-mediets potential om jag säger så. Jag hoppades ibland på nyhetsprogrammen, men det var likadant där. Fem sekunder grekiska demonstranter som kastade sten och därefter tio minuter gubbe som pratade.

Det fanns emellertid andra kanaler. Musikkanaler. Som från morgon till kväll visade gubbar (jodå) som sjöng. Czardas heter det väl? I min ungdom hette det ungersk zigenarmusik. Nu heter det väl något annat och mer politiskt korrekt. Och det är verkligen ingen dålig musik även om den i min smak är något för SMÄKTANDE. Men som alternativ till gubbar som pratar är gubbar som SMÄKTAR inte helt fel.

Det var vid en sådan smäktande kvällsstund efter en lång dags promenerande som inslaget kom! Jag höjde ljudet och lutade mig närmare och fick se och höra en musikalisk cross-over mellan ungersk folkmusik och sextiotalspop som tog mig med storm. Min första reaktion var att skratta, men – jag tvekar inte att säga det – sedan kom hänförelsen.

Alltså - sångaren som sprätter som en kåt tupp på amfetamin räcker långt, men kören! Inlevelsen, rytmen, koreografin (koreografin!) och de falsettflörtande rösterna gav begreppet tunggung en helt ny innebörd. Vi talar om runt ett ton gungande och sjungande medelålders damer i folkdräkt. Magnifikt! Jagger kunde bara fantisera om en sådan kör.

Jag kunde bara hoppas på att klippet skulle finnas på tuben så jag kunde dela med mig av upplevelsen. Och det fanns där!

Så nu kan också du låta dig hänföras av Z´Zi Labor (möjligen Tonk and the Honkeys?) och de sjungande, gungande och charmiga damerna. Och trumpetarna i röd sparkdräkt är en ren bonus.

Detta är förbanne mig bra.