perolarssextiotal

När man lyssnat på musik i åtskilliga år är det kanske inte så konstigt att det ofta går lite tid mellan stunderna när man liksom stannar upp i hänförd beundran inför något som är så bra mycket bättre än man hade väntat sig. Ni vet de där underbara stunderna när rösten och instrumenten liksom lite tar tag i ens själ och lyftar den något närmare himmlen.

Jag kan bara medge att Ray Charles legendariska Modern sounds in country and western music var just en legend för mig. Jag visste att där fanns I cant stop loving you och läste om att här bröt soulmusikens fader Charles ny mark på de vitas verkliga hemmaplan - countryn.

För ett par år sedan släpptes plattan på nytt med uppföljaren, som självklart heter Modern sounds in country and western music  vol 2, på samma cd. 24 låtar på ett bräde. Charlesboxen står i hyllan sedan tidigare men nu var det verkligen dags att ta upp plånboken.

Man väntar sig något emellan soul och country men det man slås av är hur mycket jazzartist Charles är. Arren sprakar av storbandsjazzkänsla. Här brakar trumpeterna på rejält, vi bjuds på några saxsolon, ja det verkar som om Count Basies band är där. Till jazzkänslan hör Charles frasering.

Sedan inledande Bye Bye Love (jo, Everlys låt) rivits av i fullt ös kommer You don´t own me (som Manfred mann gjorde på Man made-LPn). Nu är det lugnt. Snyggt arrade stråkar och kör ger musiken en Sinatrakänsla. Där inser man att plattan mindre än country och soul än en bred och vacker brygga mellan crooner-pop och jazz byggd på countrystandards. Och det av en artist som är soulmusikens fader och hyllas av rockälskare!

Vänner läsare: eftersom chansen finns är det bara rätt att illustrera inlägget med musik. Denna gång blir det en Spotify-lista. Vi tar de nämnda Bye bye love och You don´t own me. Därefter kommer You win again, en av Hank Williams många klassiker där Ray Charles röst lyser kanske ännu mer än vanligt. You are my sunshine återför musiken till den ösiga storbandsjazzen men visar framförallt hur man kan vrida på en känd låt och få till något mýcket eget. För att ni inte ska bli alldeles lost i det ovanliga avslutar vi med I can´t stop loving you, en klassiker vi hört förut men har glömt hur bra den var och gärna hör igen.

Ray Charles var med på inspelningen av We are the world, den amerikanska rockelitens bidrag till katastrofen i Etiopien 1985. En låt som är betydligt bättre än brittiska Bands Aids Do they know it´s Christmas, som den hamnat i skuggan av. När han kom till studion sa Lionel Richie: "Mr America just came through the door". De orden känns så otroligt mitt-i-prick. När man hör Ray Charles har man svårt att tänka sig någon annan bättre företräda det Stora landet i väster. Rösten och musiken har på något sätt allt det amerikanska.

Klicka på länken nedan och upptäck själv.

Per

Ray Charles