perolarssextiotal

Jaja – vi vet! Detta är verkligen att ta sig vatten över huvudet. Men vi har gjort det förut med Beatles och Stones så vi gör det igen – vi kan väl simma!

Jag är ju mest förtjust i den tidige Elvis. Las Vegas-varianten har aldrig rört vid mitt hjärta. Som den purist jag är börjar jag därför leta i katalogen före lumpen. Där fanns energin, rebelliskheten och det minimalistiska som alltid lockat mig – att göra något stort med mycket små medel. Och små medel i detta sammanhang är ofta de tre ackord som så ofta räcker i en rockstandard. Elvis har producerat en uppsjö sådana små mästerverk i kraft av sin energi och röst.

Jag har valt en låt en Leiber-Stoller. Förstås höll jag på att säga. De var ju något slags hovleverantörer. Den 24 september 1957 släpptes singeln och den blev listetta i sju veckor i USA den hösten. I England nådde den toppen av listan våren 1958. Och spelas fortfarande. Baksidan var ”Treat me nice” vilket gör singeln till en av de stora och nu har du förstås förstått att det rör sig om ”Jailhouse rock”, som mycket riktigt kan spelas med tre ackord och så den där lilla glidningen i början av versen. Så mycket energi och rock&roll som dessa 2 minuter och 35 sekunder rymmer, skulle räcka till ett antal album i dagens urvattnade musikstil.

Jailhouse är mitt absoluta val.

http://www.youtube.com/watch?v=gj0Rz-uP4Mk

Lars

Ojdå, Jailhouse rock var länge min Elvisfavorit. Den är ju så tidlöst tung och det där pianot som liksom spelar tvärs emot rytmen är ju svårslaget.

Men jag låter mig inte nedslås för att Lars "snor" den! Med åren har man lärt sig att Elviskatalogen innehåller 15 - 20 låtar som på något sätt tillhör den himmelska sfären, de är ouppnåeligt bra. Liksom för Lars är det den tidigare Elvisperioden som har de flesta av dom i min bok. En personlig favorit är Return to Sender som jag gnolade som brevbärare när man hade den tråkiga uppgiften att bära tillbaka post till avsändaren. Ett tydligt misslyckande för denne och ett onödigt jobb för en annan!

Men med åren har Suspicious minds vuxit fram som den allra, allra största Elvis-låten. Säger man att en låt har ALLT passar det sällan lika bra som på den här. Det finurligt läckra gitarrintrot. Elvis personliga, klagande, stämma placerar sig i centrum direkt. Bakom kommer tjejkör, stråkar, trumpetstötar. Och så refrängen "We can´t go on forever...". Och så vidare.

Detta är högstakaratsguld från början till slut. Klicka på länken, blunda o njut!

http://www.youtube.com/watch?v=SBmAPYkPeYU

Per