En liten röd tupp som ständigt återkommer

 

Vem som egentligen skrivit låten är väl höljt i dunkel, men de flesta tillskriver Willie Dixon den version som kom att bli en världshit i Rolling Stones version. Det avr också den senare versionen som jag föll för, med Brian Jones mjuka slide. Sannolikt går låten så långt tillbaka i tiden att den snarast kan kallas för "trad" som man gör när upphovsmannen är okänd. Tuppar dök dessutom då och då upp som tema i tidig blues och det handlade oftast om vad tuppar gör – gal (crow) – så texterna blir närbesläktade.

Willie Dixons version har väl numera fallit i glömska men denna version är väl så nära den ursprungliga versionen som möjligt. Den lantliga idyll som beskrivs i texten skulle väl tyda på att det rör sig om deltablues men Dixon var ju en av de som lag grudnen till Chicago-bluesen.  

http://open.spotify.com/track/3knwd2whi9QUViKgWCsixF

Howlin´Wolf, det musikaliska ankaret i Chess-studion gjorde en version som fick en större spridning då bröderna Chess lyckades med det som tidigare var omöjligt – att få en vit publik att lyssna på "race-musik". Och här lyfter låten och får det typiska deltasound som gör den så karaktäristisk. Wolf´s version betraktas av de flesta som typisk Chicagoblues, men i mina öran hör man verkligen att han hade sina rötter i Mississippi. Vargen fick, efter det att bluesen kommit lite i skymundan i USA, en välförtjänt revival i UK i samband med att det brittiska banden där väckte ett intresse för bluesen.

http://open.spotify.com/track/3yzXA7S1ds3W4RH8Wm2GAb

I denna tuppkavalkad får vi väl inte glömma Sam Cooke´s version även om jag tycker den är alltför putsad nästan till "muzakens" gräns. Var är Cook´s känsla? Var är bluesen? Inspelningen verkar oinspirerad och passar bäst i en pianobar på något medelklasshotell. Men döm själv:

http://open.spotify.com/track/5SlnifhSwzhn2S40O45Tl9

Den bästa versionen av tuppen är i min värld Big Mama Thonrtons. Mest känd är väl denna Alabama-födda bluesdrottning för att ha spelat in orginalet till "Hound dog" (1952) men denna tuppversion slår det mesta och här ligger deltanerven tydligt i dagen. Oslagbar.

 

http://open.spotify.com/track/2BmqD1TlSbrIeP4cUx6Rc7

Och så slutligen den emst kända versionen. Även om jag, som den purist jag är, gärna hylalr orginalen så står sig stenarnas version väldigt bra. Återigen mest tack vare Brian Jones.

http://open.spotify.com/track/3D7LMAS2AtiHjEVvGqyMDz

 

Lars

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0