Dubbelfel eller rent av trippelfel..?

 

..kanske rent av ett trippelfel eftersom jag dels skriver om en låt som kom först något senare än vår vanliga definition av sextiotalet, dels är inlägget sent, dels är texten ett angrepp på Neil Young (vilket Per nog inte gillar). Men ändå, det är faktiskt världens bästa rocklåt. Alltså om jag hamnade på en öde ö skulle detta vara låten jag tog med. De senaste reserika veckorna har den gått varm i min mobil. Alltså:

Ronnie van Zandt bildade i Jacksonville runt 1964 sitt första band, "My backyard" som förde en tynande verksamhet på klubbar och barer. De bytte emellertid snart namn och under detta skulle de bli mer framgångsrika. Namnet de tog var en slangvariant av deras gymnastiklärares namn som var Leonard Skinner och rockgruppen Lynyrd Skynyrd var född.

Deras första album gjorde inte mycket väsen av sig men det andra, "Second helpings" innehöll den låt som visade sig vara världens bästa och gav dem ett välförtjänt genombrott. Jag älskar inte hårdrock (om man undantar vissa sextiotalsband som Led Zeppelin och kanske The Who) och gruppen får väl föras till hårdrockkategorin, trots allt. Men låten "Sweet home Alabama" är ett mästerverk bortom alla etiketter. En tung, gungande melodi bär rakt igenom låten, bakgrundsångarna har ett eget nästan meditativt temat och solona har exakt längd och lyfter låten till nästan extatiska, för att inte säja orgiastiska höjder. Texten är smart och är ett svar på Neil Youngs låt ar "Southern man" och "Alabama" där han tog upp frågor om rasism och slaveri i södern, något som gruppen ville bemöta.

 http://www.youtube.com/watch?v=kVRxdPWV3RM

http://www.youtube.com/watch?v=uD3bGEFxGC0

Det resulterade i en rejäl utskällning av Neil i texten (förlåt igen Per). Jag har alltid haft en böjelse för utskällningar i musikalisk form, tänk "Positively 4th street", men denna är magnifik. Lynyrd fick en hel del kritik bland annat för raden "In Birmingham they love the govenor" syftande på den kontroversielle och rasistiske guvernören Wallace, men den kritiken biter bara om man inte hör eller lyssnar till de följande "Boo, boo, boo". Texten är dubbelbottnad, smart och ironisk.

Till detta ska läggas den doakör som nästan kontrapunktiskt ger låten ytterligare en dimension.

Sagan om Lynyrd Skynyrd slutar i en flygkrasch den 20 oktober 1977 då frontgestalten van Zandt och ytterligare några medlemmar i gruppen omkom.

I inledningen av låten hör man Ronnie säga "Turn it up" vilket inte är en gimmick utan skulle raderats. Han ville ha högre återhörning  i sina lurar och producenten Al Kooper lät det komma med på skivan.

Jag skulle kunna skriva långt och länge om denna fascinerande låt men jag överlåter till dig att njuta av världens bästa rocklåt. Låten är tamefan magisk…

http://www.youtube.com/watch?v=RHsDa9_HSlA

Lars     


Kommentarer
Postat av: Per

Nejdå Lars, inte bara jag utan även Neil tål detta påhopp. Han har faktiskt sagt att han gillar låten. En bra låt, javisst, utan att min entusiasm är riktigt på din nivå.

2012-12-17 @ 20:26:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0