Nostalgi – för en gångs skull
Detta är ingen nostalgiblogg! Den kärlek Per och jag känner för den musik vi kallar sextiotalspop har inget med nostalgiskt navelskådande och sökande efter "den tid som flytt" att göra, den har bara sin bas i en självklart god musiksmak. Men när man lyssnar på musik som följt en genom livet kan det inte hjälpas att man då och då får minnen väckte – också trevlig i och för sig. Idag tänkte jag ge efter en smula för detta eftersom jag jag häromdagen hörde en låt som bara så direkt flyttade mig tillbaka till det magiska musikdecenniet. Denna:
http://www.youtube.com/watch?v=mjdRgBAY278http://www.youtube.com/watch?v=DCyuq-ofnPc
Seriens favorit, inte minst bland flickorna både i film och i verkligheten, var den snabbskjutande Little Joe. Lillebror med hetsigt temprament och eftertänksam som en stickmyra. Detta ställde ofta till det för familjen och den övriga familjen fick rycka in för att ställa saker och ting tillrätta. 1962 debuterade Michael landon på Tio i topp.
http://www.youtube.com/watch?v=qZ_hmbA-o7g
Lorne Green, som spelade pappa Ben landade inte på svenska topplistor men hade ändå framgång som skivartist. Hans rollfigur var den kloke och erfarne patriarken som fortfarande uppfostrade sina söner. Han sjöng på skiva om en riktig Western-legend.
Storebror i filmen, Adam, spelades av Pernell Roberts som tycktes stå pappa Ben närmast, en slags vicepappa. Adam kombinerade den övriga familjens goda egenskaper från pappa Bens klokhet till Little Joe´s snabbhet med revolvern. Men frågan är hur hans sångförmåga höll? Han försökte i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=mZB_dRB8QR0
Slutligen fanns Hoss, den storvuxne och lite tröge brodern som hade en svensk mamma, något som i den amerikanska kontexten kunde förklara både råstyrkan och trögheten. hHn var lite som Bamse - stark men snäll. Och sjöng gjorde ocksa han, förstås.
http://www.youtube.com/watch?v=EO2kaKF2tyE
Så, en liten nostalgitripp eller hur? I den magra TV-tablån var de halvtimemslånga avsnitten riktiga ljuspunkter ofta med ett moralisk budskap om att brott inte lönar sig, familjen är kärnan o.s.v. Klassisk för sin skott i axeln som i filmerna inte fick några invalidiserande effekter av krossade axlelleder och mosade nyckelben utan på några dagar botades med en mitelle.
Cartwrights var ett favoritprogra. Förstås!
Jag avslutar med en hyllning till skådespelarna.
YES! Längtar enormt efter DVD-boxen med alla 14 säsongernas avsnitt och CD-boxen med dessa och andra låtar de gjorde. Greene släppte 7 LP!För att inte tala om signaturen som för evigt sammanförde elgitarrsoundet med westernfilmerna. Tänkt bara på Leones filmer som Tarantino senare plagierat./Per
