En död kanal kan få nytt liv
P2 är radions kanal för klassisk musik och program på andra språk än svenska. Förmiddagar och kvällar är det klassiskt med en liten gnutta inslag av jazz. Och med klassikt menar jag klassikt i den traditionella tolkningen. Eftermiddagarna är det nyheter och information på främmande språk. Möjligen kan man därmed gissa att det är två olika lyssnarkategorier som söker sig till P2.
Men vilka är det då som lyssnar? Ja, det kan man ju bara gissa men en sak är säker – många är det inte! Enligt radionytt.se rör det sig om mellan en och två procent som söker sig till denna kanal, en procentsats som i andra undersökningar skulle falla inom den bekanta felmarginalen. Därmed får det väl betraktas som osäkert om någon över huvud taget lyssnar på denna ökenkanal.
Denna iakttagelse får kopplas till vetskapen om att SR idag torde sitta på en veritabel skatt av inspelningar av popkonserter från sextiotalet. Många av de popgrupper som besökte Sverige under det gyllene musikdecenniet fick göra framträdanden i radion och här finner man en målgrupp som verkligen skulle älska att få ta del av detta material som man idag bara i enstaka fall hittar på nätet och då bara i you tube-kvalitet. Tänk dig att P2 avsatte en veckotimme för att sända några prov på denna musikskatt av "klassik" musik, om man använder begreppet i en vidare och mer korrekt betydelse. Låt mig ta ett exempel:
Sextiotalspop har överlevt många decennier och tillhör numera vårt kulturarv, vare sig man vill eller ej. Av oss som upplevde sextiotalet är det många som har blivit denna musik trogna samtidigt som nya generationer fans hela tiden tillkommer. När Per och jag går på konserter med de band som fortfarande turnerar fascineras vi alltid av den – ur ålderssynpunkt – allsidigt sammansatta publiken. Ungdomar i barnbarnsåldern sjunger glatt med och är lika textsäkra som oss som tränat längre.
Och i de dammiga gömmorna finns inte bara musiken utan säkert mängder av annat intressant material. Som detta:
http://www.youtube.com/watch?v=BQ9HMIe_dJI&feature=related
Varför har man då inte uppmärksammat denna möjlighet att ge nytt liv åt och nya lyssnargrupper till P2? Jag vet förstås inte det men kan bara gissa att i den lyssnarlösa men finkulturella kanals ledning dominerar "kulturkoftorna" som inte tycker att denna musik är "fin" nog för lyssnarna. Men hallå – NI HAR JU INGA LYSSNARE!
Och egentligen gäller det TV också!
Låt oss bygga en enhetsfront, kamrater.
Lars
http://www.youtube.com/watch?v=1pF2Y3iYrVAVad vi behöver är en folkrörelse med parollen "Minst en timme sextiotalspop i veckan i P2"!http://www.youtube.com/watch?v=6FAfv8Eq-38
Heja Lars!
Bloggens mest angelägna inlägg, kanske någonsin! För många, många år sedan fanns en radioserie vars titel jag glömt men där mycket av det vi längtar efter spelades. En gång till, Nej: Många gånger till! Leve den nya folkfronten!
Per
