perolarssextiotal

Alldeles för få tjejer på bloggen! Därav denna utmaning.

Och ja, jag vet direkt att mitt val av Marie MacDonald McLaughlin Lawrie kanske inte är det självklara valet i hård konkurrens med Cilla, Petula, Dusty och allt vad de heter, men jag vill ändå slå ett slag för denna outsider, mer känd som Lulu. Detta skotska yrväder, som föddes 1948 i Lennoxtown, har visserligen haft ganska få hits, men hennes övriga produktion är idag - orättvist - nästan helt bortglömd. Det borde den inte vara. Mest känd är hon med rätta för sina rockigare hits där hennes röst var perfekt. Jag behöver väl inte påminna om Shout!

http://www.youtube.com/watch?v=IAbbXbZKph0

Annat välkänt från denna sida av Lulu är förstås Lulu – Boom Bang A Bang och Lulu – The Boat That I Row. Hon hade emellertid också en mjukare sida, där hon kunde visa att hennes röst var både nyanserad och mjuk. Är själv lite förtjust i ”To sir with love” även om den är förskräckligt överarrad! Lulu – To Sir With Love . Dessutom var hon ju ”Bond-brud” åtminstone vad gäller att sjunga ledmotiv Lulu – The Man With The Golden Gun.

Även om valet på objektiva grunder är långtifrån självklart så ställer jag upp för Lulu. Hon ska vara med här i bloggen även om Per kanske tycker det blir lite av öppet mål. Men Per, min kandidat är en tiger med klös i den sammetslena tassen! Lulu – I'm A Tiger

Lars

Bra val Lars! Lulu är lite underskattad men hade oturen att inte få riktigt bra låtmaterial. Men BÄST är hon inte! I själva verket lämnade du nog väl öppet mål för mig, tycker jag.

Tänkte att om jag svarade med någon annan borde vi få tjockt i kommentatorspalten, men nu måste man ju vara lite hederlig också.

Dusty Springfield (eg Mary O´Brian) står med huvudet - ja bra mer än så, minst halva kroppen! - högre än all konkurrens i denna duell. På sextiotalet klassades hon som en läcker schlagerröst då det då inte gick att tänka sig att en vit kvinna från Europa sjunger soul. Men med åren har vi alla förstått att den här tjejen var något långt utöver de andra popflickorna (Lulu var mer rock, medges gärna) och att hennes röst ska etiketteras just soul.

Redan i trion The Springfields satte hon färg på låtar som Island of dreams och 1963 kom första hiten med I only want to be with you, en låt som hade både driv och kraft. Sedan kom hitsen på rad. 1968 kom LPn Dusty in Memphis med låten Son of a preacher man. Det blev lite av en höjdpunkt på ett suveränt sextiotal, därefter hamnade Dusty lite i skuggan. Men efter många år i skymundan kom en välkommen återkomst i 80-talets samarbete med Pet Shop boys som gav hiten What hade I done to deserve this?

När Dusty gick bort i cancer 1999, några veckor före hon skulle ha fyllt 60 - blev det många hyllande spaltmeter för en hjältinna som egentligen hade glömts alldeles orättvist av en kritikerkår som var för ung för att ha upplevt sextiotalet själva. Hennes musik lever och håller länge.

Kolla länken - se, lyssja och njuuut!

http://www.youtube.com/watch?v=dp4339EbVn8

Per