perolarssextiotal

Duell-idén var Lars´. Onödig inledning kanske men det känns nästan som man vill skylla ifrån sig. Herman´s Hermit´s på vår blogg?!? Bandet som gjorde några töntiga singlar och inte en enda LP man minns. Som knappt någon kommit på att uppmärksamma, de höll liksom inte.

Eller?

Nu fattar ni ännu bättre varför denna blogg behövs: Vi skriver om sånt som andra glömmer, om band och artister som vi gillade lite mer än vi idag kommer i håg. OK, Hermans var inte mina favvo men visst gillade man flera av deras hits. De hade - håll i er nu - 10 topp-tio-hits i England och 11 i USA 1964 - 70. I´m into something good toppade i hemlandet och både I´m Henry VIII, I am och den oförglömliga Mrs Brown you´got a lovely daughter i staterna. De två sista underbara exempel på pop som kunde kännas töntig men som bara inte går att ogilla.

Men Peter Noone och hans kompisar (att det lär ha varit studiomusiker som spelade på plattorna hoppar vi över) gjorde några låtar som inte skäms det minsta att nämna, pärlor kort sagt. Jag nämner inte fler - Lars måste ha lite replikammunition - men från första ackordet älskade jag PF Sloans A Must to Avoid. En melodi som Shanes snodde till Chris Craft no 9 (bandets klart bästa med Lennart Grahn), en verkligt fulländad pophit. Varsågod:

http://www.youtube.com/watch?v=Zu9mH4bLuV0

Per

Men hallå, Per!

HH är ju urtypen för den lättsamma engelska pop som är så charmig. Dom hade dessutom ett par Billboardettor och ett antal besök på Tio i topp. De gjorde också ett par långfilmer och lämnade en lång rad hitsinglar, Så deras popularitet är väl oomstridd och de tillhör ju de grupper som fortfarande spelas ofta på radio. Slutligen – det finns mer att säga – låg de näst längst på Tio i topp. Nitton veckor med ”Sleepy Joe”! Efter din sågning ville jag ge dom lite upprättelse rent statistiskt, alldeles bortsett från att jag själv gillar dom skarpt.

Hitsen var många och jag ska inte trötta dej med en uppräkning, men konsultera listorna från Tio i topp så ska du se att du kan nynna de flesta.

Vilka HH:s förebilder var vet jag inte, men nog låter det väl en hel del Buddy Holly om till exempel ”Can´t You hear my heartbeat?” Och sämre förebild kan man väl i så fall ha? Och Monkees lyssnade nog inte bara till Beatles utan säker också lite till HH…

HH:s hits var inte heller enahanda även om de präglades av ett omisskännligt återkommande sound. Från den lustigt ”dialektala” monsterhiten Mrs Brown, You´ve got a lovly daugther, till den mer melankoliska texten i No milk today. Och tight producerad – måste vara Micky Most. Lite åt det mer eftertänksamma hållet är min favorit, som låter såhär:

http://www.youtube.com/watch?v=S9VaNoGscYo

Lars