Dags för revolution!







Proggens decennium var sjuttiotalet. Men utan den radikalisering av, framför allt ungdomen, som skedde i skuggan av Vietnamkriget i slutet av sextiotalet så hade detta musikaliska uttryck aldrig sett dagens ljus. Kan väl lägga till att Proggen förstås tidigt sprack upp i en politisk del och en mer allmänt eh… knepig, typ Kebnekajse. Det är den första kategorin som är intressant här. Några exempel:

På Lilla teatern i Lund bröt sig en liten grupp ut under namnet Gorillateatern. 1969 bytte man namn till Nationalteatern. Lund fick också stå fadder för en annan del av proggen då gruppen ”Spridda skurar” 1970 knöt Mikael Wiehe till sig och bildade Hoola Bandoola band. 1969 spelade Mascots för sista gången och bytte därefter kostym till Fria Pro via NJA-gruppen. 1968 var också året för starten av ”Gunder Hägg” (senare Blå tåget) MNW bildades i Waxholm 1969. Musikrörelsen var född. Internationellt blev till och med peaceandlovehippien Lennon i vart fall mindre kategorisk i sitt fördömande av våld. I Revolution no 1 kan han inte bestämma sig för om han är ”out” eller”in”.

http://www.youtube.com/watch?v=iLqSwEqgxkQ

Musikstilen var både propagandistisk och socialrealistisk. Eller kanske tvärtom. De öppet kritiska beskrivningarna av bristerna i samhället var väl en förutsättning för argumenteringen för något bättre, i detta fall kommunismen eller socialismen. Cornelius` nakna skildringar av underklass och missbruk får väl räknas till mästerverken i genren socialrealism.

För svensk del kom en annan tendens att få betydelse – man kunde skriva på svenska. En av de första blev Pugh. Som också då och då skrev om folkhemmets baksida.

http://www.youtube.com/watch?v=MtMr3u2B2bQ

Och efter det att sprickorna i välfärdssamhället var blottlagda så var det bara till att laga dom. Eller varför inte riva ner hela det gamla och bygga helt nytt? Och det var socialismen som skulle byggas. I stort som smått. NJA-gruppen med fina musiker som Anders Forslund, Gunnar Idering och Stefan Ringbom visade vägen i både det stora: NJA-gruppen – Enhetsfront  och i det lilla  NJA-gruppen – Balladen om Olsson .

Och därmed är vi framme vid målet för den lilla bloggtrilogi – från ungdomsrevolt till krigskritik till den avslutande kraftiga politiska vänstersvängen.

Så gick det till.

Lars  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0