perolarssextiotal

Att bestämma sig för vilka de tio bästa låtarna från sextiotalet är förstås ett omöjlgt projekt. Som jag ändå har påbörjat. Och hittills har jag bestämt mig för två (se tidigare inlägg på detta tema). ”The Locomotion” med Little Eva och ”You really got me” med The Kinks. Såhär låter dom:

http://www.youtube.com/watch?v=C5OoQadZTPk

http://www.youtube.com/watch?v=dvyDWGF290M

Procul Harum Med Gary Brooker i spetsen bildades 1967 och fick sitt stora genombrott direkt med ”A whiter shade of pale” som släpptes på singel den tolfte maj 1967. Men Brooker hade sedan länge haft en grupp, The Paramounts, som dock bara haft måttliga framgångar.

”A whiter shade of pale” har blivit en viktig tidsmarkör och dess lätt surrealistiska melodislinga och svårtolkade text passade utmärkt i hippiekulturen. Det påstås att låten är en variation på Bach´s ”Air” men jag är långt ifrån säker även om introt har tydlig inspiration därifrån. Det som ger låten dess karaktäristiska stämning är istället orgelspelet. Upphovsmän till musiken har länge ansetts vara Brooker och Keith Reid men en långvarig rättslig tvist har avgjorts till förmån för gruppens organist Matthew Fischer som nu tillsammans med Brooker och Reid anges som upphovsman.

Vad ska man då säja om själva låten? Ja texten lutar åt det flummiga och musiken saknar väl egentligen en riktig hook bortsett från textraden ”..turned a whiter shade of pale”. Det är istället stämningen i låten som gör den så fantastisk. Det nästan släpiga tempot blir aldrig jobbigt utan tvingar bara milt in lyssnaren i låtens tempo. Den blir vilsam samtidigt som den kräver uppmärksamhet. Ja, du fattar. Det sägs att när John Lennon hörde den första gången så tog han med sig skivan och en försvarlig mängd cannabis och låt sig köras runt i London i sin psykedeliskt målade Rolls (han fick den ommålad från matt black till ett psykedeliskt mönster i april 1967) medan han gång på gång lyssnade på låten och försökte komma på dess ”hemlighet”. Jag tror emellertid att ingen riktigt har lurat ut vad som gör ”A whiter shade of pale” så fascinerande.

Procul Harum har nästan, men bara nästan, fått ett rykte som ett one hit wonder tack vare det enorma genomslag ”Shade” fick. På Tio i topp hittar vi bara, förutom ”Shade” Conquistador, där man fullföljde det symfoniska anslaget genom att låta lite ELO, eller hur?.

 http://www.youtube.com/watch?v=Ja7cuVh96AI

”Conquistador” är lite i det svulstiga laget för min smak, men deras katalog bjuder på så mycket annat. ”Homburg” ger nästan lite Steve Winwood och ”Traffic”-vibabr (tänk ”Hole in my shoe”).

http://www.youtube.com/watch?v=xlZT8vBC7dg

”A salty dog” var en annan stor hit av det mer pompösa slaget som emellertid lämnar mig ganska oberörd.

http://www.youtube.com/watch?v=yUcAEdkWxXM

Men får jag nämna en personlig favorit så får det bli den lite borglömda ”Pandoras box” som också bär lite av den mystik som omger ”Shade”.

http://www.youtube.com/watch?v=JInOpWL7Llo 

Men det handlar ju om ”A whiter shade of pale”. Den tredje låt som placerat sig på min tiobästalista från sextiotalet. Jag tror den finns med på fler sådana listor.

 http://www.youtube.com/watch?v=5T7WujWrn7c

Lars