perolarssextiotal

Per har en riktig jobbarvecka så jag hoppar in och dubblerar, fast det egentligen är hans vecka så jag passar på att skriva lite om en låt jag har gillat sedan slutet av femtiotalet och fortfarande uppskattar.

 “Saw Uncle John with Long Tall Sally

They saw Aunt Mary comin'

So they ducked back in the alley”

 Enortis Johnson skrev ned ovanstående text på en papperslapp och ansåg därmed att hon skrivit en rocklåt. Enortis var en fattig tonårstjej, men uppenbarligen med gott självförtroende, eftersom hon tog sin papperslapp till en DJ, Honey Chile, som i sin tur – av någon anledning  -vidarebefordrade den till ”Bumps” Blackwell, musiker och producent. Som i sin tur av någon outgrundlig anledning vidarebefordrade lappen till Richard Penniman mer känd som Little Richard. Hur hela denna process gick till och varför denna mystiska lapp på detta sätt väckte ett så stort intresse att den vandrade ända fram till Little Richard är en historia som ännu återstår att berättas. I boken ”Good Vibrations” av Brolinsson och Larsson sägs att Blackwell överlämnade låten till Richard av ”känslomässiga” skäl, vad det nu skulle vara. Men kanske var det bara något i rytmiken i texten som väckte intresse eller en nyfikenhet på varför ”they ducked back in the alley”? Blackwell var ju för övrigt en duktig musiker och hade haft eget band med bland annat Ray Charles på piano och Quincy Jones på trumpet.

Nåväl.

Richard och Blackwell började improvisera kring Enortis textrader och lade till text och musik underhand. Detta lekfulla och experimenterande sätt att skapa musik och framför allt rock&roll var nog inte helt opvanligt. Inte sällan kom ju texten ofta i skymundan i den tidiga rocken och inte minst hos Little Richard som ju inte var en epiker på samma sätt som till exempel Chuck Berry. Och den 10 februari spelade man in. Och det gick ju bra… Det står inte minst klart när man ser vilka artister som senare gjort egna tolkningar av den framgångsrika låten: Beatles (förstås), Elvis, Pat Boone, Eddie Cochran, Wanda Jackson och Jerry Lee Lewis. För att bara ta några ur högen.

Låtar med lite spännande och mystiska texter fascinerar mig. Jag har tidigare skrivit på det temat om ”Road to Cairo” med Julie Driscoll och ”Ode to Bill” av och med Bobbie Gentry. Till dessa får nu läggas ”Long tall Sally”.

Eller försök själv lura ut vad den handlar om. Men först får du väl tolka vad han egentligen sjunger, vilket inte är helt lätt. Men vad spelar det egentligen för roll – det är ju en riktig rökare. Och en klassiker.

 Little Richard – Long Tall Sally

Lars 

PS Numera får Enortis också credd som medkompositör på etiketter och så. Alltså ”Blackwell, Johnson och Penniman”. Inte mer än rätt, eller hur? DS.