perolarssextiotal

Det är inte så ofta vi på denna blogg är recensenter av nyutgivet. Men nu har det kommit en utgåva med Hollies som bara inte kan passera utan att vi på perolarssextiotal noterar, reagerar och applåderar. För en slant inte långt mer än för en vanlig CD kan vi nämligen lägga beslag på ALLT som Hollies spelade in medan Graham Nash var med i gruppen. Varenda låt från 7 LP, alla singlar, udda EP-spår och matarial som givits ut därefter. 158 spår på 6 CD. Jo just det, du läste rätt: etthundrafemtioåtta spår! 

Min kärlek för the Hollies utvecklade jag på denna blogg i inlägget "Därför älskar jag the Hollies 2010 (se arkivet april 2010) så argumenten för att kapa detta skivfynd utvecklar jag inte så utförligt här.

Hollies hade 21 singlar på raken på top-twenty från 1963 till 1970. 16 av dessa på topp 10. De var alltså på topp genom en epok som förändrades från den första tidens enkla pop till psykedeliska komplexiteter. Hollies hits symboliserade ännu mer än Beatles och Rolling Stones sextiotalets tufft attackerande men samtidigt melodiösa och optimistiska popmusik när den var som bäst. I Allan Clarke hade gruppen en av tidens bästa sångare och Graham Nash, med sin lite snällare stämma, var lika bra. När sedan sologitarristen Toný Hicks anslöt vid micken uppstod Englands näst bästa sångtrio (efter Beatles).

Clarke-Hicks-Nash years ger alltså rubbet av gruppens inspelningar fram till våren 1968 när Graham Nash flyttade till USA och en lika givande karriär. Det motsvarar tidigare utgåvor från EMI med Manfred Mann, Gerry & the Pacemakers, Swinging Blue Jeans och Billy J Kramer & the Dakotas. Men dessa hade 4 CD och i ett par fall fick den fjärde fyllas ut med stereoversioner. Här behövs inte det men plats finns på 6 CD för några av de kända låtarna på franska och italienska. Som ett härlig bonus för Hollies-samlarna avslutas den sjätte skivan med åtta låtar inspelade live i maj 1968. Däribland Times they are a-changing som sitter perfekt när Nash sjunger andrastämman. Ännu mer notabel är live-versionen av Butterfly där en liten orkester kompar med stråkar och flöjter. Snyggt!

Nu vore jag inte den fd skribent jag är om jag inte ska hitta NÅGOT att lite kritisera och då måste det bli att den som bestämt låtordningen borde avstått från att blanda låtarna från tidigare LP i nya ordningar. Det är möjligt att den här låtordningen går att vänja sig med men köpte man LPn Hollies samma dag den kom i affären hösten 1965 då är det bara så att direkt efter Very Last day ska följa You must believe me. Basta!

Men, det är lätt att se att den invändningen blir ganska liten (ja, kanske rent av fånig) när man håller i en låda med 158 låtar från en av de grupper man älskat i snart 50 år. Härligt!

För dig som inte upptäckt Hollies har jag gjort en lista. Lyssna och NJUT!

Pers Hollies60tal

Per