Rock-Ragge (1938-2011)
Egentligen skulle det stå Ragnar Nygren i rubriken men hur många vet att så hette han egentligen, mannen som hade det tuffaste namnet av alla svenska femtiotalister med ett artistnamn som började med förstavelsen Rock-.
Detta är en blogg om sextiotalsmusik men emellanåt gör Lars eller jag ett avsteg. För ett par inlägg sedan berättade Lars om när vi för ett par år sedan fick chansen att gästspela på scenen i Fyris park. I en kommentar berättade jag om när Rock-Olga, Rock-Ragge och Little Gerhard alla spelade samma kväll.
Rock-Ragge var bäst, inte bara den kvällen utan bäst på den svenska femtiotalsscenen överhuvudtaget. Visst var Little Gerhard kommersiellt mest framgångsrik men han var hela tiden killen som försökte men aldrig riktigt blev den sanne rocksångaren.
Nu ska sägas att det svenska femtiotalsscenen redan då för oss som var tonåringar på sextiotalet framstod som rejält töntig. Inte bara det att just Little Gerhard hade gjort Den siste mohikanen på svenska (och med artistnamnet ändrat till Lille Gerhard!), det lät helt enkelt inte bra. Professorn i musikvetenskap, Lars Lilliestam, visade 1988 i sin doktorsavhandling - där han närgånget dissikerade 14 svenska versioner av låten Hound Dog - att de svenska femtiotalsartisterna, för att inte tala om deras kompmusiker, inte hade lärt sig rockmusikens grundläggande tricks. Musikerna spelade i en jazztradition som blev fel. Sångarna hade dessutom inte riktigt lärt sig hur engelskan skulle uttalas.
Även om Rock-Ragge spelade in skivor med egna musiker var också dessa influerade av jazzen. Men det gör inte så mycket för att det är Ragges röst som bevisar hans förstaplats i det svenska femtiotalet.
I början av sjuttiotalet hade han en ny storhetstid med Rockfolket som skickligt red på den nostalgivåg som rocken då genomgick. De var inte särskilt bra men jag minns ändå med viss tacksamhet att de kom till regementet i Sollefteå där jag gjorde lumpen och gav oss rekryter någon timmes trevlig omväxling. Röj var det hur som helst!
Rock-Ragge hade flera hits i Sveriga. Diana var den första. men den här låten blev hans mest kända. Hör femtiotalets bästa svenska rockröst (Spotify har för övrigt många fler låtar med Rock-Ragge)
Rock-Ragge – Be-Bop-A-Lula
Per
Mitt minne av Ragge är en spelning en misommarafton i Malung, tidigt 70-tal. Först var det Skinnarspelet, sedan till folkparken och Rock-Ragge, Rock-Olga och Burken. Undrar om inte Gerhard var med också men minnet sviker där (trots att jag minns att det var jag som var chaufför). Det var en upplevelse!
R.I.P Ragge. Och respect! Själv tillhörda jag de som vaknade sent och uppskattade nog inte pionjärerna på det sätt de förtjänade. Undantagandes Jerry W. förstås. Men, inte minst tack vare Per som har mycket bättre pejl på femtiotalet än jag, så har jag lyssnat igen och ordentligt. Och imponerats. Jazz eller ej, det svängde på ett sätt som var helt nytt.
Rock-Ragge och en Hagström-gura. Det var ändå rock.
