perolarssextiotal

Sharon Lee Myers föds den 21 augusti 1944 i en lite håla i Kentucky. Rakt in i en genommusikalisk familj med countrymusik som huvudintresse, men med jordbruk som försörjning.  Sharon debuterar som sångerska vid sex års ålder i en lokal radiostation och får vid elva en egen show vilket blir början på en lysande karriär som singersongwriter. Fast då under ett artistnamn eftersom hennes första skivbolag av någon anledning inte anser att hon har rätt namn för en storsäljande countrysångerska. Så det får bli Jackie DeShannon istället. Tyvärr har hon emellertid också under detta fräcka namn blivit lite bortglömd och alltför sällan spelad här i Sverige, trots en räcka fantastiska skivor. Såväl med eget material som med andras.

Jackies långa karriär med pop, country, rockabilly och easy-soul blir en lista med name-dropping av några av de finaste sextiotalsartisterna. Hon skrev musik tillsammans med bland andra Jimmy Page och Randy Newman och fick eget material inspelat av storheter som Brenda Lee (Dum Dum), Byrds (Don´t doubt yourself, baby) och Dolly Parton (Put a little love in your heart). Hon sjöng tillsammans med Van Morrison och Ry Cooder, var kompis med Phil och Don i Everly Brothers och dejtade Elvis (och skvallret säjer också att hon hade något ihop ned John Lennon). Och fick originalmusik av Sonny Bono från Sonny & Cher.

Hennes skivkarriär inleddes med en hel del mindre uppmärksammade singlar, men när hon spelat in ”Trouble” fick Eddie Cochran ögonen på henne. Såhär låter den på Spotify: Jackie DeShannon – Trouble . Det förvånar mig inte att Eddie blev imponerad, även om låten är mer känd med Elvis från filmen King Creole (hade det förresten inte varit för den tragiska bilolyckan så hade James Dean gjort huvudrollen i filmen, men då hade den blivit ett rent drama utan sång). Jackies tolkning blir lite extra vass av att det är en tjej som sjunger den uppkäftiga texten.

Cochran bidrog till Jackies fortsatta karriär med ett bra kontaktnät och 1963 fick hon äntligen riktigt bra material att spela in som ”Needles and pins” skriven av Jack Nitzsche och Sonny Bono. Hennes inspelning var den första av låten. Hennes nästa hit ”When you walk in the room” som hon skrev själv, blev senare en megahit för Searchers liksom ”Needles and pins”. I original låter den senare såhär på Spotify: Jackie DeShannon – Needles And Pins . Jag tycker Searchers version låter lite väl polerad i en jämförelse med Jackies lite råare och intensivare.  

Men hennes mästerverk i min värld är ”When you walk in the room”. Ett fantastiskt underliggande gitarriff, en text som varje hormonstinn tonåring kan känna igen sig i tillsammans med hennes lite Dolly Parton-anstrukna, en smula hesa röst, gör denna låt till ett mästerverk. Jag såg aldrig Jackie live men - tack gode gud för Youtube! –  så kan vi där se henne när hon framför sin bästa. Hur kan man vara så grymt cool i fånig frisyr, tantig femtiotalsdress och med lite egendomlig dans? Allt detta försvinner emellertid i hennes självsäkra, avspända och coola framtoning. Den lite flirtiga blinkningen när hon sjunger ”face” i inledningen och senare när hon sätter handen på höften, lite som Supremes i ”Stop in the name of love”, gör att man ger sig på nåd och onåd. Och låten! Så kriminellt bra! Och nu får jag slira på det politiskt korrekta igen – visst har hon fantastiskt vackra ögon!? Så här låter hon och såhär ser hon ut:

  http://www.youtube.com/watch?v=5JRv6iCCYQo

1964 var Jackie ”förband” till Beatles, med Ry Cooder som komp, på Beatlarnas första USA-turné 1964, vilket förstås gav karriären en rejälskjuts. Hon skrev ”Dream boy” tillsammans med Jimmy Page och den blev också en hit. Och sedan rullade karriären på bra för henne, dock utan några mer noterbara listframgångar bortsett från hennes singel från 1965 ”What the world needs now” av Burt Bacharach och Hal Davies som var hennes första stora USA-hit Jackie DeShannon – What The World Needs Now Is Love. 1969 nådde hon en ny höjdpunkt när hon tillsammans med sin bror Randy fick sin absolut främsta framgång räknat i sålda singlar och spelade in ett album med samma namn, ”Put a little love in your heart”. Och det är väl den låten vi i första hand förknippar hennes namn med Jackie DeShannon – Put A Little Love In Your Heart .   Tillsammans med Donna Weiss skrev hon ytterligare ett mästerverk som i mitten av sjuttiotalet gav Kim Carnes karriär ett lyft. Vi lyssnar på henne:

http://www.youtube.com/watch?v=wyRosnwO_mg

Jackie besökte Tio-i-topp en enda gång i december 1964 med ”When You walk in the room”. Det var då jag hörde den första gången och har aldrig glömt kicken jag fick av den. Och fortfarande får.

Den 17 juni i år valdes Jackie in i ”Songwriters Hall of Fame” samtidigt med bland andra Leonard Cohen och Earth, Wind & Fire. Var inte det välförtjänt om än en smula senkommet?

Och lite coolt är det att hennes fan-club heter Jackie DeShannon Appreciation Society. Eller hur?

Lars